in Filosofi

Problemet med intersektionalitet och diskriminering

Jag har skrivit en hel del om diskriminering och rättigheter tidigare. Min tidigare slutsats var ungefär detta: Individen är det viktiga, inte gruppen.

För så fort man ska placera in människor i grupper och se om de är diskriminerade eller inte, så beror diskrimineringen helt och hållet på vilka grupper man väljer att stoppa in människorna i. Just det: Väljer. Man kan antingen vara diskriminerad eller icke-diskriminerad genom att helt enkelt identifiera sig med någon annan grupp.

Det bekräftas också av Kimberlé Crenshaws forskning om rasteori (notera att ”ras” är ett etablerat begrepp i USA). Läs exempelvis följande:

The idea of intersectionality threatens to destabilize the concept of discrimination. The idea highlights what is problematic about any account of discrimination that abstracts from how different salient identities converge to shape the experiences of persons. But, taken to the hilt, the idea of intersectionality might appear to undermine any feasible account of discrimination. Reflection on Crenshaw’s own intersectional account illustrates the point: she examines the intersection of race and gender but abstracts from other salient social identities, such as disability status, sexual orientation, and religion. Any of those additional identities can and do converge with race and gender to form distinctive experiences of discrimination, and so abstracting from those identities seems problematic from the perspective that the idea of intersectionality opens to us. Yet, no feasible treatment can take into account all of those identities and the many more socially salient identities that persons have in contemporary societies.

Källa: Altman, Andrew, ”Discrimination”, The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Spring 2011 Edition), Edward N. Zalta (ed.), URL = <http://plato.stanford.edu/archives/spr2011/entries/discrimination/>

Använder man intersektionalitet för att prata om diskriminering slår man alltså knut på sig själv. Varför ska man välja just kön (eller något annat) när man pratar om diskriminering, och ignorera de andra kategorierna? Det är ju fullt möjligt att man (teoretiskt) är diskriminerad i ett avseende men tvärtom är den som diskriminerar i ett annat.

Det beror på att sociala konstruktioner (kön, ras/etnicitet, sexuell läggning etc) försöker placera in fysiska entiteter (individer) i flera grupper samtidigt. Som jag skrivit tidigare om individuella rättigheter:

En svart man som kränker en vit kvinnas rättigheter, är dels man (vars grupp kränker kvinnors rättigheter) och dels svart (som får sina rättigheter kränkta av vita). Eller ta en funktionshindrad person som exempel, som kränker en homosexuell persons rättigheter. Vem är det egentligen som är kränkt och varför?

Diskriminering och heteronormativitet

Dessutom kan man konstatera två andra saker:

1. All diskriminering bygger på en normativ teori. Det vill säga, när vi säger att någon är diskriminerad så säger vi också att det bör förhålla sig på ett annat sätt. Att saker och ting inte bör vara som de är, att det finns ett sätt som är ”bättre”.

Det innebär att diskriminering inte är så enkelt som att ”beskriva” verkligheten. Utan en normativ teori i botten kommer man alltså ingenstans med att presentera statistik och säga att diskrimineringen är så-och-så hög. Statistiken är nämligen deskriptiv.

Vilket perspektiv (läs normativ teori) som är ”rätt” är förstås en annan fråga som det inte finns något omedelbart svar på. Däremot kan det ju finnas mer eller mindre lämpliga svar, och framför allt mer eller mindre lämpliga argument.

Åtskillnaden mellan normativa och deskriptiva utsagor är viktig att ha i åtanke. Annars riskerar man att beskriva verkligheten utifrån ett presupponerat perspektiv (alltså att man tar för givet att ett visst perspektiv är rätt, utan att argumentera för saken).

2. Heteronormativitet kan betyda två saker.
(a) Dels heteronormativitet som i det som är statistiskt sannolikt. Det är ett deskriptivt mått. Wikipedia ger ett bra exempel:

Språkligt tar sig normen uttryck i till exempel meningen ”din mamma och din pappa”, som utgår från antagandet att det tilltalade barnet lever i en familj med föräldrar av skilda kön.

De flesta människor har en mamma och pappa i sin familj (till skillnad från mamma/mamma eller pappa/pappa). Det är en deskriptiv och statistisk fråga.

(b) Sedan finns frågan om huruvida det är rätt eller önskvärt att de har en mamma och pappa (till skillnad från mamma/mamma, pappa/pappa, endast mamma, endast pappa eller liknande). Det är däremot en normativ fråga.

Det är alltså inte så att alla språkliga uttryck där man förutsätter saker som är statistiskt sannolika (a), nödvändigtvis måste vara uttryck för heteronormativitet i den andra betydelsen (b).

Gillade du artikeln?
Få senaste artiklarna direkt i din inkorg. Jag skickar aldrig spam.

Skriv en kommentar

Comment

fem × 1 =

  1. Tack för din läsvärda blogg.

    På tal om diskriminering. Hur ser du på begreppet ”strukturell”? D.v.s att en specifik företeelse i samhället, t.ex. rasism eller någon annan sorts förtryck, beskrivs som strukturell.

    Jag skulle behöva lite hjälp med att förstå det här. Vi kan fortsätta med just rasism bara för exemplets skull. När någon hävdar att ”rasismen är strukturell”, vad är det egentligen personen menar?

    Detta påstående kommer ju inbyggt med en antydan om att rasism (eller någon annan slags företeelse) kan vara dels strukturell, men också icke-strukturell.

    Vad är egentligen skillnaden mellan strukturell och icke-strukturell? Det känns orimligt att mena att skillnaden endast gäller frekvensen av hur mycket företeelsen förekommer i samhället, för det skulle innebära att man arbiträrt drar en gräns någonstans där icke-strukturell övergår i strukturell.

    Några tankar kring det här?

  2. Strukturell rasism är ett utmärkt exempel, och något jag själv har funderat på en del. Jag har upprepade gånger hört att rasismen genomsyrar samhället, att rasismen är strukturell, att alla människor är rasister och så vidare. Dock har dessa uttalande som jag stött på mer eller mindre uteslutande utgått från någon persons egna erfarenheter som sedan generaliserats till att gälla samhället och övriga människor i stort.

    Rasism bygger framför allt på idén att man ser på grupper av människor på ett visst sätt i förhållande till andra, det vill säga att det finns en värderande komponent. Det kan dock leda till att man förväxlar rent deskriptiva utsagor (”90 % av styrelseledamöterna är vita”) med normativa (”det förekommer strukturell rasism eller diskriminering eller dylikt”).

    Enbart deskriptiv statistik kan dock aldrig berättiga en sådan slutsats. Ett sådant argument är affirming the consequent.

    Som jag ser det finns det minst två tolkningar av ”strukturell rasism”:

    1. Den första tolkningen är att lagar, förordningar, regler, riktlinjer, policyer, normer eller dylika normativa utsagor i samhället förordar någon slags rasism. Ren och skär apartheid är det mest flagranta exemplet, men det kan också vara betydligt mindre explicit som normer. Exempelvis en norm som säger att man inte ska sätta sig vid en svart eller vit person på bussen. Det är alltså föreskrivande utsagor som säger vad människor bör göra. Hur många som faktiskt följer normen är i denna tolkning mindre intressant, utan det intressanta är lagen eller normen i sig. Här är det möjligt att man tänker sig påståendet ”rasismen genomsyrar samhället” framför allt riktar in sig på normer. Som jag skrev ovan är det fortfarande viktigt att skilja föreskrivande utsagor från deskriptiva. Annars riskerar man att begå affirming the consequent när man så att säga försöker sätta ord på människors beteende genom att hänvisa till normer.

    2. Den andra tolkningen är att antalet personer som gör något rasistiskt är uttryck för strukturell rasism. Därmed kan man säga att ju mer personer utsätts för rasism (oberoende av varandra), desto mer strukturell är rasismen. Detta kan inte minst bevittnas när en person räknar upp fall efter fall där personen blivit föremål för rasism. Men denna tolkning är förvisso också problematisk. Vad fyller ordet ”struktur” i så fall för betydelse när vi redan har orden ”mycket” eller ”lite” att sätta framför ”rasism”? På vilket sätt skiljer sig en strukturell rasism från en blott aggregerad rasism?

    Dessutom, om det inte finns något tillfälle där det faktiskt kan förhålla sig på något annat sätt (det vill säga det finns människor som inte är rasister eller det finns rasism som inte är strukturell), så har man egentligen bara argumenterat i cirklar och bevisat det man hade som utgångspunkt.

    Det finns med all säkerhet fler tolkningar, men jag är inte ens säker på att de som pratar om strukturell rasism är överens om vad de pratar om alla gånger. Men den första tolkningen verkar rimligast, kanske med vissa modifikationer. Jag har tänkt skriva en lite längre artikel om ämnet där jag tar upp olika debattörers påståenden och definitioner. Men det får bli senare!

  3. Dina två tolkningar är i stort sett dom som har cirkulerat i mitt huvud också. Strukturell känns som ett typiskt begrepp som folk slänger med utan att det råder tydlig enighet om dess betydelse. Det bygger ju på ordet ”struktur” som egentligen bara betyder ”ett sätt som något är utformat på”. Ur det perspektivet blir ju strukturell rasism knappast ett meningsfullt begrepp. Det blir som att säga ”Den här skyskrapan har en struktur”. Ja, vad annars? Jag skulle vilja se en ”icke-strukturell” skyskrapa.

    Vad gäller andra möjliga tolkningar av begreppet så har jag snubblat över en text av David Brax som syftar till att sprida ljus över frågan. Du har säkert läst den tidigare. Han liknar strukturell rasism vid fenomenet med bilköer:

    ”Ingen förnekar att bilköer uppstår. Ingen anser heller att det faktum att bilköer finns gör det omöjligt att ta sig fram i trafiken. Ytterst få människor ger sig ut i trafiken med avsikten att skapa bilköer. Ändå skapas bilköer till stor del av beslut, eller en mängd av beslut – beslut att ta bilen till och från jobbet. Problemet uppstår alltså som ett resultat av beslut som inte handlar om att frambringa detta negativa resultat. Förklaringen till att bilköer uppstår innehåller få ondskefulla intentioner, således. Bilköer skapas också av infrastrukturen. Om vi hade fler och bredare vägar skulle bilköer inte uppstå lika ofta, även om människor fortsatte ta bilen till jobbet i samma utsträckning som nu. Samma om vi hade mer attraktiv kollektivtrafik. De som pekas ut som ”bovarna” i dramat är de som åker dagligen i rusningstrafik, kör ensamma och egentligen inte behöver ta bilen. Men även de som samåker och de som saknar andra alternativ bidrar till att bilköer uppstår. Det är inte lika mycket deras fel, de är inte klandervärda i samma mening, men deras beteende bidrar. Problemet är strukturellt i den meningen att de processer som skapar bilköer inbegriper en mängd beslut som egentligen handlar om något annat, och en mängd faktorer som inte är beslut.”

    Hela publikationen hittar du här: http://www.internationalen.se/2014/07/vad-innebar-det-egentligen-att-rasismen-ar-strukturell/

    Ser du några problem med David Brax analys?

  4. Analogin med bilköer handlar om kompositioner, och det går att skilja mellan fysiska och funktionella kompositioner som jag också skrivit om tidigare.

    En fysisk komposition innebär att ju mer saker man lägger till, desto fler blir det. Om du lägger ihop flera sandkorn blir det till slut en sandhög, vilket inte är någon skillnad. Högen är fortfarande bara en mängd delar, om än med annat ord.

    En funktionell komposition innebär att när man lägger till fler saker (eller rättare sagt ordnar dem på ett visst sätt), förändras också deras funktion. En cykel är ett bra exempel, för individuellt går delarna (sadel, styre, kedja etc.) inte att göra mycket med. Men sätter man ihop dem på ett visst sätt så är det möjligt att cykla med dem. I det fallet får helheten en annan funktion än de individuella delarna.

    Bilkön är därmed en funktionell komposition i vissa avseenden, och analogin säger därmed också att strukturell rasism är en funktionell komposition.

    I fallet med bilkön är det förhållandevis enkelt att se att varje enskild bil bidrar till helheten. Men vilka enskilda handlingar är det som ger upphov till den strukturella rasismen? Det räcker inte med att säga att strukturell rasism existerar oberoende av de handlingar som görs, man måste visa att dessa handlingar också leder till en funktionell komposition (struktur) som i all väsentlighet är annorlunda än aggregaten av de enskilda delarna. Det vill säga den kausala komponenten blir viktig.

    Det går inte att börja i andra änden, det vill säga att om man har blivit bortvald så har man också blivit utsatt för strukturell rasism. Det kan inte sägas vara stöd till strukturell rasism eftersom det är ett passivt språkbruk som i sig kan ge upphov till nya orättvisor därför att de förtryckande strukturerna blir ett substitut för aktörernas handlingar, oberoende av vad aktörerna faktiskt gjort. (Att det sedan i praktiken kan vara svårt att identifiera vilka handlingar en specifik aktör har genomfört är dock en empirisk fråga snarare än teoretisk.)

    I ett scenario kan man tänka sig att skillnader mellan grupper av människor utgör en sorts indikator på strukturell rasism, vilket är ett dåligt mått på strukturell rasism av det enkla skälet att vi inte vet vad skillnaden beror på. Ett ojämnt utfall behöver inte bero på diskriminering, vilket jag påpekat flera gånger på bloggen.

    Det är dock viktigt att mina argument här ovan inte på något vis säger att strukturell rasism inte kan förekomma! De säger däremot att många vanliga argument till stöd för strukturell rasism är problematiska. Det är en viktig skillnad. För att fortsätta på analogin om biltrafik så kan man mycket väl stänga ned nio bristfälliga motorvägar men ändå behålla den tionde.

    Det bästa är förmodligen att ge konkreta exempel på strukturell rasism samt argument om varför dessa exempel är just strukturella och vad den kausala kedjan rimligen består utav. Att blott hävda att rasismen är strukturell i avsaknad av den kausala kedjan vore i mitt tycke att begå petitio principii, det vill säga ett cirkelbevis. Och i många fall misstänker jag att så faktiskt är fallet, om än inte alla.

  5. Här är förresten en annan definition av struktur från http://www.politism.se/agneta-berge/du-kommer-nog-uppfatta-min-text-som-rorig/:

    Vårt tänkande om både oss själva och om andra begränsas av undermedvetna strukturer, som det är hög tid att var och en börjar få syn på hos sig själv. För om ett namn, en bokstav, en enkel påminnelse om vårt kön, ger sådan effekt – vilka konsekvenser i samhället i stort ger då inte våra tankefigurer kring män och kvinnor?

    Det finns med andra ord undermedvetna strukturer, vilket då syftar på något kognitivt. Möjligen kan man tänka sig att ”struktur” är ett modeord som kan appliceras lite här och var man finner en distributiv orättvisa. I så fall är ”struktur” synonymt med ”orättvis”. Men det är ju bara en möjlig tolkning.

  6. Detta är en annan tolkning jag fick höra i sociala medier då jag lyfte frågan om begreppets innebörd.

    ”Ett strukturellt förtryck är ett förtryck som upprepas i olika sammanhang och situationer mot en specifik grupp.

    Det icke-strukturella existerar endast i de enskilda situationerna, de kan vara unika så till vida att de inte går att sätta i ett sammanhang bestående av andra liknande händelser eller så kan de vara en del av ett mönster och således del av ett strukturerat förtryck.

    Det är mönstret som visar och aldrig den enskilda händelsen. Således kan en situation beskrivas ur fler olika ståndpunkter där två aspekter kan vara att se den som en del av ett mönster och en annan att se den i sitt unika slag. Det finns alltså ingen direkt motsättning mellan att en företeelse är strukturell eller icke-strukturell. Den kan äga endast det ena epitetet men även båda.

    Vidare om vi kan enas kring en viss struktur går det att föra en diskussion om anledningar till denna istället för att bara tala om varje enskilt fall som om inget mönster finns.”

    Jag ser fram emot ditt framtida blogginlägg om det här Peter!

  7. En sådan definition av strukturell tangerar med andra ord ett aggregerat utfall, men kanske med det viktiga tillägget att det sker på minst två ställen oberoende av varandra. Då kan man rimligen prata om vissa saker som mer strukturella än andra.

    Samtidigt är varje enskild händelse icke-strukturell, vilket är detsamma som en fysisk komposition jag nämnde tidigare. Här kan man rikta kritiken som vanligen brukar kallas fallacy of the heap. Det är helt enkelt när (under vilka förutsättningar) alla sandkorn bildar en sandhög. Det är förvisso inte en speciellt stark invändning.

    Men vad fyller nu begreppet ”strukturell” för syfte om det är samma sak som mönster?

    Att ”sätta något i ett sammanhang” är heller inte speciellt svårt med tanke på att en enskild händelse alltid kan placeras i vilken berättelse som helst om hur samhället förmodas vara eller bör bli. Om man säger att samhället är genomsyrat av rasism är det förstås inga svårigheter att hävda att varje händelse (som då, enligt resonemanget, är icke-strukturell) är en del av ett större mönster.

    Detta citat tycks vara en beskrivning av just det jag sagt:

    en situation [kan] beskrivas ur fler olika ståndpunkter där två aspekter kan vara att se den som en del av ett mönster […]

    Vad jag menar (och kritiserar) är att det är svårt att tala om något strukturellt utan att ta orsaken i beaktande. Om tio personer slumpmässigt och på olika platser oberoende av varandra gör samma sak blir händelsen med andra ord strukturell med denna definition. Slumpen genererar nämligen också mönster titt som tätt. Det verkar i stället handla om att välja ett teoretiskt perspektiv som verkligheten bör förstås på och därmed kan man alltid finna strukturell rasism, orättvisa eller förtryck för att man i sin teori redan på förhand har bestämt sig för att de enskilda händelserna ska betraktas som sådana.

    Med andra ord, det är väldigt svårt att hitta ett förtryck som inte är strukturell med en sådan definition. Men ändå tycker jag mig ana att just ”strukturell” är något som ska tolkas som något som är värre än ”vanligt” förtryck eller liknande. Men om allt kan tolkas som en del av en struktur, bara man väljer att se det så, blir hela bedömningen om att vissa saker är värre än andra meningslös.

    Det är med all sannolikhet så att vissa grupper utsätts för mer förtryck än andra, ett förtryck som säkerligen är både systematisk och regelbunden. Men jag ser fortfarande inte riktigt var ”strukturell” kommer in i bilden som förklarande begrepp.

    Nazister eller andra med extrema åsikter som marscherar på gatorna runtom i Sverige och (antingen implicit eller explicit) vill utrota flera grupper av människor är måhända systematiska (om de organiseras centralt). Att olika nazister följer nyhetsrapporteringen och härmar varandra med marscher på gatorna är därmed inte systematiskt (de organiseras inte centralt utan är bara copy-cats), men enligt den strukturella tesen bör detta förstås som en strukturell händelse eftersom det är en del av ett mönster (alldeles oberoende av vad som orsakat mönstret). Detta argument köper jag alltså inte. I mitt tycke är en systematisk och regelbunden organisering av förtryck värre än copy-cats, även om de måhända ger upphov till samma utfall.

    Med andra ord anser jag inte att förklaringen du återgav i din kommentar var speciellt tillfredsställande. Men vad vet jag, det finns nog något bättre argument för den strukturella tesen.

Webmentions

  • Det bedrägliga argumentet "du är privilegierad" 29 juli 2016

    […] Problemet med intersektionalitet och diskrimineringg […]