”Båda har rätt i vad de påstår, men fel i vad de förnekar”
Om du landade här via Twitter märkte du förmodligen att jag beskrev detta inlägg som det absolut sämsta som jag någonsin läst. Anledningen till att jag skrev på det sättet är enkel: du klickar ju på det!
Och det är just den tendensen jag vill adressera i det här inlägget. Varför väljer du att klicka på något så uppenbart överdrivet?
Visst, det må vara en mänsklig egenskap att intressera sig för extremerna och superlativen (det värsta, sämsta, bästa, snyggaste etc), men det är kanske inte en lämplig egenskap alla gånger. Det är också orimligt att allt tillhör extremerna.
Synnerligen problematiskt blir det när man diskuterar med andra människor och använder ett sådant språkbruk för att beskriva varandra (hej Twitter!). Motståndaren är då den största idioten i historien och ingen har någonsin haft så fel som motståndaren.
Att klä motståndarens argument i överdrifternas skrud och därefter fördöma, inte argumentet som lades fram, utan personen som lade fram argumentet, manar också till polarisering.
Alla har emellertid fel emellanåt.
Men det är också möjligt att både du och din motståndare faktiskt har rätt – samtidigt. Filosofen John Stuart Mill (1864, s. 11–12) skrev följande, apropå kontroverser och att inte hålla med varandra:
[…] in almost every one of the leading controversies […] both sides were in the right in what they affirmed, though wrong in what they denied; and that, if either could have been made to take the other’s views in addition to its own, little more would have been needed to make its doctrine correct.
Inför 2017 skulle jag därför önska att varje person (inklusive jag själv) har Mills citat i bakhuvudet och dessutom tar en titt på punkterna under nästa rubrik. Jag tror punkt 3, 5 och 10 är särskilt relevanta för Twitter, men egentligen alla medier där diskussioner med oliktänkare förekommer.
Tio regler för en kritisk diskussion
Enligt pragmadialektiken, en inriktning inom argumentationsteorin, kan man skilja mellan tio regler för en kritisk diskussion. En kritisk diskussion handlar om att två eller fler personer diskuterar med målsättningen om att övertyga motparten.
Dessa regler är normativa, vilket innebär att de är något man bör följa och att brott mot dessa regler bör minimeras.
- Debattörerna får inte hindra varandra från att framföra ståndpunkter eller lägga fram tvivel på en ståndpunkt.
- Personen som har lagt fram en ståndpunkt förbinder sig att försvara den om motdebattören så önskar.
- Ifrågasättandet av en ståndpunkt måste handla om den faktiska ståndpunkt som personen har framfört.
- Man kan försvara en ståndpunkt endast med en argumentation som är relaterad till den ståndpunkten.
- Man får inte felaktigt tillskriva den andra personen ett underförstått påstående eller förneka ett påstående som personen själv lämnat underförstått.
- Man får inte felaktigt framföra ett påstående som en accepterad utgångspunkt för diskussionen, eller förneka ett påstående som är en accepterad utgångspunkt för diskussionen.
- Man får inte betrakta en ståndpunkt som framgångsrikt och fullständigt försvarad om inte ett passande argumentsschema har använts på ett korrekt sätt.
- Man får bara använda argument som är logiskt giltiga, eller som kan göras logiskt giltiga genom att implicita påståenden görs explicita.
- Ett misslyckat försvar av en ståndpunkt måste resultera i att den som framfört ståndpunkten tar tillbaka ståndpunkten. På samma sätt måste en framgångsrikt och fullständigt försvarad ståndpunkt leda till att personen som betvivlade riktigheten i ståndpunkten går med på att tvivlen inte var berättigade.
- Oklara, förvirrande eller mångtydiga formuleringar får inte användas. Man måste sträva efter att tolka den andra personens formuleringar så korrekt som möjligt (välvillighetsprincipen).
Reglerna för en kritisk diskussion har jag saxat från boken Påverkan och manipulation som jag skrev för ett par år sedan med psykologen Håkan Järvå.