Privilegium

in Filosofi, Retorik & argumentationsteori

Det bedrägliga argumentet ”du är privilegierad”

Privilegium

Då och då dyker argumentet upp om att en grupp av människor är privilegierad jämfört med en annan. I vanliga fall har det handlat om vita heterosexuella män, men det spelar inte så stor roll vilken grupp det är. Vad jag tänkte göra här är att gå igenom detta argument och vad det kan betyda och framför allt var det brister.

Jag vet inte om uttrycket ”du är privilegierad” ursprungligen kommer från engelskan, men där finns i alla fall uttrycket check your privilege som började dyka upp på nätet i början av 2012.

Uttrycket används huvudsakligen på två sätt. Dels som ett sätt att påminna en grupp av människor att de har vissa förmåner i förhållande till andra grupper, exempelvis att vita får jobb lättare än svarta. Dels som ett sätt att tysta kritik. Det är dessa två funktioner jag ska undersöka i denna text.

1. ”Du är privilegierad” som ett sätt att påminna om saker vi tar för givet

Det första användningsområdet för det här uttrycket är ett sätt att, rent allmänt, påminna om att den sociala bakgrunden vi har i hög grad kan påverka de efterföljande valen vi gör i livet. Föräldrar som gått på högskola eller universitet har vanligtvis barn som också går där, för att ta ett av många exempel. Detta är i sig inget nytt, men det kan vara bra med påminnelser om att vissa människor har svårare att ta sig fram i livet beroende på vilken hudfärg, kön, nationalitet, etnicitet, utbildning, klass med mera de har.

Frasen som sådan bygger i stor utsträckning på standpoint theory och är ett vänsterinfluerat tänkande där man menar att en persons sociala position påverkar vår världsbild. På senare tid har framför allt feminister utvecklat standpoint theory genom en feministisk epistemologi. Det betyder i grova drag att all kunskap bör ses från ett feministiskt perspektiv, och då i huvudsak hur kön formar vår uppfattning av omvärlden.

Saker man tar för givet är förstås något som filosofin och retoriken intresserar sig för i väldigt hög utsträckning, och att analysera all den ”bakgrundsinformation” som finns är något de ägnat sig åt i tusentals år. Aristoteles nämnde doxa, Hegel undersökte slavar och dess ägare, och Marx arbetarnas sociala position. Idén om privilegier och social position är på så vis inget nytt, även om just frasen ”check your privilege” kanske är det.

Tanken med en fras som ”du är privilegierad” är således att personen som mottar orden ska påminnas och tänka igenom sin sociala bakgrund. Mer specifikt ska personen tänka igenom från vilken position han eller hon har i samhället och hur man gynnas av det, till exempel att vara man eller vit.

Ur psykologisk synvinkel är detta värdefullt eftersom människan har en benägenhet att se det ”bra” hos sin egen grupp och det ”dåliga” hos andra grupper, samtidigt som vi människor lägger större vikt vid personliga faktorer (snarare än situationsfaktorer) när vi ska förklara varför något gått snett för en person (det kallas ingroup bias respektive fundamentala attributionsfelet).

Många tycks också hysa ett visst agg mot själva frasen, kanske för att den uttrycks ganska ofta (åtminstone på Twitter vad jag har sett).

Likaså kan män ha lättare i exempelvis arbetslivet genom att de ses som mer kompetenta än kvinnor av arbetsgivarna. Men det är dock viktigt att påpeka att det handlar om genomsnitt, eftersom avvikelserna inom en grupp kan vara stora. Det vill säga, en hemlös man tillhör en grupp som i genomsnitt är mer privilegierad än kvinnor, likaså tillhör världens rikaste kvinna en mindre privilegierad grupp än män, i genomsnitt. Men å andra sidan tillhör de också andra typer av grupper (hemlösa respektive miljardärer), så hela jämförelsens bärighet beror på vad man väljer att jämföra med. Vad som är relevant att jämföra beror därför på vad man avser med jämförelsen, vilket också leder in till nästa rubrik.

2. ”Du är privilegierad” som ett sätt att tysta kritik

”Du är privilegierad” kan också användas som en personlig attack mot någon för att tysta kritik. Frasen kan alltså tolkas som ”sluta prata” eller till och med ”du tillhör en privilegierad grupp, alltså har du fel”.

Detta är en mer konfrontativ strategi som inte bara beskriver något (”du tillhör grupp X, och grupp X har det bättre ställt än andra grupper”), utan också tar det ett steg längre genom att värdera argumentet baserat på personen som säger det (”…och därför är ditt argument inte värt att ta på allvar”). I själva verket är det här en form av irrelevant personargument.

I formell form ser argumentet ut ungefär så här:

  1. Person A lägger fram ett påstående.
  2. Person B säger att A är privilegierad eftersom A tillhör grupp X.
  3. Alltså är person A:s påstående felaktigt.

Denna form av argument är uppenbart orimligt och en form av genetiskt felslut, det vill säga att någots ursprung skulle avgöra påståendets sanningshalt.

Det bedrägliga argumentet måste dock skiljas från det tidigare argumentet som endast syftar till att påminna en person om dennes sociala position. En rik person ser förmodligen inte alla de problem som fattiga har, vilket är ganska naturligt. Men därav följer inte att det rika säger om fattiga automatiskt skulle vara fel (eller tvärtom). Det är något man måste undersöka från fall till fall, inte slentrianmässigt avfärda.

Läs också

Gillade du artikeln?
Få senaste artiklarna direkt i din inkorg. Jag skickar aldrig spam.

Skriv en kommentar

Comment

12 + 12 =

  1. Till detta argument kan jag förresten tillägga ytterligare ett bedrägligt argument. Det är detta:

    1. Person A tillhör grupp X.
    2. Grupp X är privilegierad i jämförelse med andra grupper.
    3. Alltså är person A privilegierad.

    Detta är ett klassiskt divisionsfelslut eftersom det som gäller för gruppen (ett genomsnitt) inte nödvändigtvis gäller för alla gruppens individer.

    Exempelvis, gruppen ”läkare” är förstås privilegierad när det kommer till lön (tjock plånbok), men därav följer det inte att alla läkare är privilegierade eftersom de mycket väl kan jobba ideellt, vara nya i karriären eller jobba i ett lågbetalt land (tunn plånbok).

    I korthet: Det som gäller för helheten behöver inte gälla för de enskilda delarna.

    När man håller på med statistik brukar man ha mått på detta (standardavvikelse etc), men när man håller på att stångas med argument i den offentliga debatten om kvalitativa frågor är det snarare idealtyper som kommer fram (”läkare är si, förskolelärare är så…”).