in Personlig integritet

Så sätter du dit folk som har rent mjöl i påsen

Har man rent mjöl i påsen har man ju inget att frukta av mer och mer övervakning. Här är några sätt att slå hål på det argumentet.

1. Att vara homosexuell i Iran är olagligt. Så om man har rent mjöl i påsen så är man… heterosexuell? Kanske inte, en mer rimlig slutsats är att lagarna inte behöver vara så rena som människors mjölpåsar. Det går alltid hitta något ”brott” som någon har begått.

2. Polisen behöver inte ha rent mjöl i påsen. De behöver inte ens tala sanning. Och även om de talar sanning, så kanske de inte minns rätt. Psykologiforskningen visar att minnet är väldigt skört (se Järvå & Dahlgren 2013, s. 322).

3. Tänk dig att regeringen söker information om oppositionen. Vad tror du att det skulle resultera i? Om regeringen har makten att granska alla medborgare, även de mest triviala sakerna som inte är brottsliga, så kan det ändå vara saker som får deras förtroende att minska. Precis som Daniel Ellsberg säger så är det naivt att tro att en stat kan ha olika organ när personerna i de verkställande organen känner till all kommunikation i alla andra organ. Hur är det ens rimligt att stå i opposition om det kan resultera i att man blir utsatt för utpressning?

4. Övervakning ser inte skillnad på rena och orena mjölpåsar. Om du ställer din bil på fel parkering kan du bli förknippad med att hota rikets säkerhet. Vet du vilka parkeringar du ställer dig på, och vet du att den som antecknar ditt bilnummer gör det av rätt skäl? Att en dator sköter registreringen gör inte registreringen mindre problematisk, eftersom det är människor som säger åt datorn vad den ska göra och i slutändan också ska tolka materialet. Teknik löser inga problem med tolkningar.

Precis som Wilhelm Agrell skriver i artikeln om att ställa bilen på fel parkering så är det också så att underättelseverksamhet både är induktivt (man letar i materialet efter något som avviker) och deduktivt (man letar i materialet efter något man bestämt på förhand):

Det andra felet är att underskatta kraften i det konspirativa tänkandet. De som tillräckligt intensivt söker efter misstänkta avvikelser kommer förr eller senare att börja hitta dem, vare sig de finns eller inte. Leander hamnade i registret därför att Säpo sökte efter subversiva element i allt vidare kretsar. Information samlades in och registrerades för att hotbilderna krävde det och ju mer registren svällde, desto mer bekräftades hotbilden. Om de misstänkta mönstren började avta var också detta något oroande: det bevisade bara att fiendens undergrävande verksamhet hade blivit alltmer sofistikerad. Övervakaren lägger inte bara pussel utan bestämmer också i hög grad vad bilden ska föreställa.

Vi ser inte bara verkligheten som den ”ser ut”, utan vi lägger också ett ”raster” över verkligheten och ser vad som skiner igenom rastret (se exempelvis Whewells vetenskapsteori). Detta är oundvikligt och till och med något som är bra. Men det innebär också att vi ibland kommer att göra felaktiga antaganden, och det är naturligtvis något vi vill undvika oavsett vad vi sysslar med. I vetenskapen är det förhållandevis lätt att undvika eftersom det går att granska varandras resultat och komma med kritik, förbättringar och förändringar. Underrättelseanalys är däremot en sluten värld där vi inte får insyn, men däremot får vi känna på konsekvenserna av arbetet. Till exempel att bli sparkad från sitt jobb utan att få en förklaring om varför.

”Prata inte med polisen”

I videon Don’t talk to the police (se nedan) finns det en ganska enkel regel att följa. Det är att inte prata med polisen, utan alltid begära advokat. Det kan aldrig hjälpa att prata med polisen. Även om det du säger är sant till 100 % så är det ingen som vet det. I stället måste man jämföra det du säger med något annat (till exempel ett annat vittnesmål) och då står det ändå ord mot ord. 

Gillade du artikeln?
Få senaste artiklarna direkt i din inkorg. Jag skickar aldrig spam.

Skriv en kommentar

Comment

två × 2 =

  1. Problemet med att ”sätta dit” folk som använder argumentet är att du legitimerar argumentet genom att ta det på allvar när du kommer med motargument.

    Argumentet bygger på en falsk grund där problemen med övervakning reduceras till att endast folk med orent mjöl ”drabbas” av övervakningen. Dessutom insinueras det att den som ändå påstår sig ha något att frukta således kanske inte har rent mjöl, vilket naturligtvis är ohederligt.

    Man kan lätt uppfatta att argumentet därigenom försöker misstänkliggöra folk som är för privatlivets helgd (eller bara mot övervakning), vilket man kan vara utan att vilja skydda folk med orent mjöl från att bli granskade i proportionerlig grad och med effektiva och rättssäkra medel.

    Jag tror att det bästa sättet att bemöta argumentet om rent mjöl i påsen är att i stället ta en diskussion om privatlivets helgd vilket är en mer nyanserad och mer omfattande bild av problemen med övervakning än huruvida någon har något att dölja eller inte.

    Mitt tips är att diskvalificera argumentet genom att konstatera att det bygger på falska antaganden som, även om de går att bemöta med motargument så som du exemplifierar, reducerar diskussionen om övervakning till något som förminskar rätten till ett privatliv.

    Argumentet med rent mjöl i påsen är således inte bara ohederligt. Det är också försåtligt i det att ifall man bemöter det, så har man också delvis accepterat att diskussionen om övervakning kontra privatlivets helgd kan reduceras till en fråga om jakt på människor med ont uppsåt (orent mjöl) istället för att diskutera varför privatlivet och rätten att inte avlyssnas på helt egna meriter är värd att kämpa för.

    Det påminner lite om att kalla upphovsrättsbrott för stöld. I stället för att lista hundra goda juridiska och filosofiska skäl för varför ett upphovsrättsbrott inte är ett egendomsbrott under rubriken ”stöld”, kunde man lista hundra skäl för hur immaterialrätten kunde balanseras, eller möjliga strategier för laglig delning av upphovsrättsskyddat material (öppna licenser t ex) så att upphovsrättsbrott inte behöver begås i den stora mängd som idag utan att delning och spridning av kulturella verk för den skull behöver minska.

  2. Problemet med att ”sätta dit” folk som använder argumentet är att du legitimerar argumentet genom att ta det på allvar när du kommer med motargument

    Inte alls, det är ett vanligt argument som kallas reductio ad absurdum som innebär att man godtar ett arguments premisser just för att visa att det leder till absurda konsekvenser. På så sätt undergräver man argumentet. Argumentation är inget svartvit verktyg där man antingen godtar allt eller inget.

    Jag tror att det bästa sättet att bemöta argumentet om rent mjöl i påsen är att i stället ta en diskussion om privatlivets helgd vilket är en mer nyanserad och mer omfattande bild av problemen med övervakning än huruvida någon har något att dölja eller inte

    Det finns inte bara ett (1) bästa sätt, utan det beror på vem man pratar med. Elaborate likelihood model visar ganska enkelt på två olika sätt att framföra budskap för bästa effekt, beroende på målgruppens predisposition. Stasis theory visar på fyra till, och så vidare…

    Däremot finns det många dåliga sätt, och det är ofta universalmetoder som kan appliceras på alla problem, i alla sammanhang och för alla människor.