Varför man inte bör sätta etiketter på människor

En ateist är en person som inte tror på någon gud. I en amerikansk undersökning* så har det bland annat visat sig att 21 % av de tillfrågade ateisterna tror på Gud. Hur går det ihop? Är det inte lite märkligt att de som inte tror på Gud tror på Gud?

För att finna svaret på varför de tror som de gör så finns det några förklaringar. Det kan bero på att frågan som ställs är tvivelaktig, att etiketterna man använder (såsom ”Gud”) kan tolkas på flera sätt och att man gör rationaliseringar i efterhand.

I korthet argumenterar jag om problemen med att sätta etiketter på människor och varför det kan leda fel. I stället bör man helt enkelt fråga vad de tycker eller har för åsikter.

Förklaring 1: Frågan är tvivelaktig

Frågan i undersökningen är ”Do you believe in God or a universal spirit?”. Om man svarar ”ja” så får man sedan ange styrkan på tron i undersökningen. Men det är inte helt uppenbart vad ett ”ja” på den frågan egentligen betyder eftersom frågan är en logisk disjunktion. Det innebär att ett eventuellt svar kan bero på dessa fyra olika kombinationer:

Det blir alltså märkligt när en fråga som kan uppfattas som en enkel ja/nej-fråga egentligen består av fyra möjliga tolkningar. Om personen svarar ”ja” så finns det tre tolkningar av det svaret (alternativ 1-3). Samma sak är det om personen svarar ”nej” (alternativ 2-4). Ett bättre sätt att ställa frågan hade varit att dela upp den i två separata frågor. Man kommer förstås inte kunna se om det finns personer som menar att Gud och ”universal spirit” är samma sak, men det gör man inte nu heller för den delen.

Amatörmässiga undersökningar lider ofta av sådana här problem. Det kan skapa problem när resultaten sedan ska analyseras, eftersom det inte riktigt går att säga vad respondenterna egentligen har svarat på. Det kan förstås vara så att Gud och ”universal spirit” är samma sak. Men det vet vi ju inte om de som svarar också tycker. Resultatet – att 21 % av ateisterna tror på Gud – vet vi egentligen inte riktigt hur vi ska tolka.

Förklaring 2: Etiketterna är mångtydiga

Okej, frågan kunde tolkas på lite olika sätt. Men om vi låtsats att frågan helt enkelt var ”Tror du på Gud?” – vad kan vi säga om frågan då?

Det sägs ibland att ”Gud” inte kan definieras eftersom det då skulle begränsa Gud, vilket inte går då han är transcendent. Hur man kommer fram till att Gud är en ”han” utan att använda definitioner övergår mitt förstånd, men å andra sidan sägs det att gud är överallt samtidigt som han är en personlig gud, vilket också är motsägelsefullt. Att vara privat med någon är motsatsen till att vara med alla…

Poängen är att ”Gud” är mångtydigt begrepp fullt av motsägelser som den kristne personen fyller med innehåll. Det är alltså inte så att begreppet ”Gud” innehåller ett visst antal saker – som en hink med ett antal förutbestämda bollar. Snarare är det så att varje person har en egen hink som de kan fylla med de bollar de vill. Den som menar att Gud är kärlek kan förstås ha rätt att kärlek finns (och därmed att Gud finns). En annan menar kanske att naturen är Gud och en tredje att Jimi Henrix är en Gud, och så vidare.

Vad ”universal spirit” är har jag ingen som helst aning om.

Förklaring 3: Rationaliseringar

Det är också fråga om en ömsesidighet när man använder etiketter för att beskriva sig själv. Om jag kallar mig själv ”feminist” och sedan får reda på att majoriteten av feminister tycker att föräldraförsäkringen är fel så kanske jag gör det till min sakfråga. Inte så mycket för att jag tänkt igenom vad det betyder att vara ”feminist”, utan kanske för att jag definierar feminismen utifrån de handlingar jag genomför (eller rättare sagt vilka sakfrågor jag identifierar mig med).

Jag har därför inte ett antal värderingar som jag sedan försöker sätta lämplig etikett på, utan jag börjar med att sätta en etikett på mig och sedan ser jag vad det egentligen förväntas av mig. Eller, för den delen, jag menar att jag som feminist gör rätt medan alla andra feminister gör fel (och tvärtom).

Så fungerar den mänskliga hjärnan – vi tänker ut förklaringar på vad vi ska göra lika väl som vi gör saker som vi sedan försöker ge en rationell förklaring till i efterhand. Det är ett kontinuerligt samspel. Men vissa människor kan ju förstås ha en övervikt åt det ena eller andra hållet.

Slutsats

Viktigt att tänka på att dessa förklaringar inte utesluter varandra. Det kan mycket väl vara en kombination av allihopa. De behöver heller inte vara de enda, men det var några jag kom på.

Min poäng är att det inte är så enkelt att säga ”jag är ateist”,  ”jag är feminist” eller ”jag är liberal” och sedan förstå vad en människa har för värderingar eller åsikter. Det är ofta tvärtom. Till exempel: ”En feminist slåss för kvinnors rättigheter, så alla som slåss för kvinnors rättigheter är feminister.” Det är förstås inte sant, man kan slåss för kvinnors rättigheter utan att vara feminist – likväl som en taxiförare kör bil utan att alla som kör bil för den sakens skull är taxiförare. Men exemplet visar hur enkelt det kan vara att gå fel i tankeverksamheten.

Eftersom det finns olika föreställningar om begrepp så är det alltid en god idé att ställa frågor om vad motdebattören menar. De argument jag sett för personers respektive övertygelser har varit allt mellan himmel och jord. De religiösa rör ju sig naturligtvis mer åt himmeln. Allt från ”jag är ateist för att man är dum i huvudet om man tror på Gud”, ”jag är feminist för att alla mina vänner är det” till ”om man inte är liberal så accepterar man stalinismens brott”. Dessa svar speglar förmodligen inte ett genomtänkt rationellt ställningstagande, utan förmodligen en emotionell hållning till begreppen.

Alltså, etiketter är bra tumregler att använda men det finns också tillfällen där man ska vara mer försiktig.

* Pew Forum on Religion & Public Life / U.S. Religious Landscape Survey. Chapter 1: Religious Beliefs and Practices. Tabellen på sidan 26. Läs PDF.