Peter M. Dahlgren Samlade texter

Motsägelser som inte är det

En motsägelse är något som är sant och inte sant på samma gång, vilket är uppenbart orimligt. Men det finns dock saker som faktiskt inte är motsägelser, utan bara skenbara motsägelser.

Ekvivokation. Det lustiga namnet handlar om ord som kan betyda fler än en sak. ”Anders är stark” och ”Anders är inte stark” är inte en motsägelse om man å ena sidan menar fysisk styrka och å andra sidan mental styrka.

Univokation. ”Människan kan gå” och ”Människan kan inte gå” är inte heller motsägelser eftersom det å ena sidan kan syfta på människosläktet homo sapiens och det andra på en enskild person som kanske sitter i rullstol. (Skillnaden mellan en ekvivokation och en univokation är egentligen så hårfin att en distinktion är meningslös. Men det kan ju vara kul att känna till namnet.)

Olika delar. ”Ögat är vitt” och ”ögat är inte vitt” är båda sanna påståenden även om det handlar om ett och samma öga. Man talar helt enkelt om olika delar av ögat, nämligen ögonvitan respektive pupillen.

Olika relatum. ”Han står på vänster sida om stolpen” och ”Han står inte på vänster sida om stolpen” motsäger inte varandra eftersom de har olika relata. De beror nämligen på vilken relation man har i förhållande till den man pratar om. Den som betraktar personen framifrån ser personen till vänster om stolpen, den som betraktar personen bakifrån ser denne till höger om stolpen.

Olika tid. Det var egentligen bilden nedan som gav mig idén till det här inlägget. ”Barn som rör sig har lättare att sitta still” är ju bokstavligt talat en motsägelse, men det ska naturligtvis inte tolkas bokstavligt. Om man rör sig, så har man lättare att sitta still vid ett senare tillfälle. Det är likadant med mängder av saker – till exempel, ju mer man anstränger hjärtat när man tränar, desto mindre  ansträngs hjärtat vid vila. Och så vidare.

Olika modalitet. ”Jag kan se” och ”Jag kan inte se” kan också vara sanna därför att de menar två olika saker, nämligen potentiell syn och faktisk syn. Stänger jag ögonen ser jag förstås ingenting (faktisk syn), men jag har möjligheten att öppna dem igen om jag så önskar (potentiell syn).

Källa: Hamblin (1970, s. 106f)

Publicerad 2012-08-12