Peter M. Dahlgren Samlade texter

Vetenskap och kalla fakta räcker inte för att styra samhället

Den bästa politiken är den som styrs av vetenskap, förnuft och reson: En sorts ”evidensbaserad politik”. Om man fattar rationella beslut, så fattar man också (i någon mening) rätt beslut. Till detta resonemang vill jag inflika med grov göteborgska: Nej, är du helt slut i huvudet eller?

Fakta är inte objektivt. Det ska jag visa med några exempel från massmedier, hälsa och sjukvård samt kunskapsteori i stort.

Helt objektiva massmedier

Jag hörde ett förslag att massmedier (eller mer korrekt nyhetsmedier) enbart borde rapportera fakta. Först då skulle vi nämligen få en objektiv nyhetsförmedlare med nyheter som är helt korrekta i sak och i största allmänhet förbättrade det demokratiska livet för oss som medborgare. Då så inte är fallet nu, så måste dagens nyhetsmedier vara korrupta i någon mening.

Detta argument brister dock. Även om vi antar att fakta är 100 % objektiva, så är urvalet av fakta aldrig någonsin objektivt. Det görs alltid en värdering av vilka fakta man ska rapportera om, eftersom vi har ett ändligt utrymme och måste diskriminera mellan vad som hamnar i tidningen (eller i tv) och vad som inte hamnar där.

Det viktigaste är alltså inte att nyhetsmediernas fakta är helt objektiva, i betydelsen icke-vinklade, utan att deras urvalskriterium är transparenta. Med det menar jag att vi måste känna till hur nyhetsmedier göra sina urval. Vi kan sedan säga om dessa urval är berättigade eller ej utifrån det syftet som medierna har (att granska makten, fungera som ett forum för debatt etc).

Men helt objektiva och värdeneutrala nyhetsmedier? Det är helt omöjligt. Och inte heller eftersträvansvärt.

Vetenskap bygger på värderingar

En annan viktig sak att nämna är att all vetenskap bygger på värderingar. Det är också helt ofrånkomligt. Det innebär förstås inte att all vetenskap automatiskt är godtycklig, eller att den ena värderingen är lika mycket värd som den andre, och att all vetenskap är relativistisk i betydelsen att homeopati är lika bra på att förbättra hälsan som all världens medicin sammantaget.

Men ta sjukvård som exempel. Blotta namnet ”sjuk_vård_” är ett uttryck för en värdering, nämligen att vi ska vårda våra medmänniskor snarare än att lämna dem halvt döendes med sina plågor. En person som är döende, men kan räddas med rätt medicin, bör vi vårda. Det finns goda argument för allt detta, och det är också anledningen till att vi faktiskt har sjukvård.

Däremot uppstår då och då konflikter. Assisterad dödshjälp är en sådan, då det till och med går emot den hippokratiska eden. Frågan om individens självbestämmande står då i konflikt med vårdens uppgift. Notera även att ordet ”vård” nästan förutsätter att vi tar avstånd från dödshjälp. Vi kan alltså inte använda vetenskap för att ta reda på om dödshjälp är en bra idé eller inte. Det är en uppgift som måste skötas i samråd med filosofer.

Hur ska man distribuera vården? Ska man hjälpa en helt döv person att få hörseln tillbaka, eller ska man hjälpa 50 personer som bara är döva på ett öra? Här hjälper ingen som helst vetenskap för att få svar på den frågan. Den här typen av frågor diskuteras i detta avsnittet av Bio-Ethics Bites, som handlar om politisk bioetik. Det är en podcast om filosofi och etik. Här ser vi  hur viktiga värderingar är och hur de styr vad vi ska göra.

Ett annat bra exempel är barnfattigdom. Enligt vissa ökar den, och enligt andra minskar den. Vilket är egentligen rätt? Det beror återigen på vilken värdering man har. Om man anser att skillnader mellan barn ska räknas som fattigdom, så ökar den. Om man anser att skillnader mellan barn och en extern standard ska räknas som fattigdom (typ ”du ska ha minst 8 554 kronor i månaden!”), så minskar den. Fakta är alltså inte så ”kallt” som vi vill att den ska vara, även om en del tycks tro det.

Finns objektiv vetenskap?

Kort och gott finns det ingen som helst objektiv vetenskap, i denna betydelse där den är skild från värderingar. Det blotta faktum att vi anser att vetenskap ska vara objektiv, är även det ett uttryck för en värdering.

Fast vetenskap brukar ju kallas objektiv? När vi pratar om en objektiv vetenskap menar vi ju i regel en vetenskap som har olika kriterier uppfyllda. Dessa kriterier är värderingar. Då ska två personer, oberoende av varandra, komma fram till samma resultat med hjälp av kriterierna. Det är detta vi oftast menar med objektivitet inom vetenskapen, inte att vetenskapen i sig ger resultat som är fristående från människan som någon slags ”kalla fakta”. Detta är allt annat än godtycke.

Är inte matematik objektiv? Två plus två blir väl fyra? Javisst, matematik är så objektivt något någonsin kan bli eftersom vi har konstruerat det så. Men våra motiv för att använda matematik är inte objektiva. Matematik är en sjuhelsikes bra uppfinning som är otroligt praktisk. Värderingen här, är alltså att det är så användbart att vi inte kan vara utan det – och då bör vi använda det. Detta är också allt annat än godtycke, eftersom allt talar till matematikens fördel. Däremot är inte matematiken användbar i alla frågor.

Tillämpningen av matematik inom statistik är inte heller objektiv. Inom statistiken har vi ställt upp kriterier för statistisk signifikans. När vi uppnår detta, så har vi ett resultat som kan räknas som ”bra”. Detta är en värdering, och så vidare och så vidare…

Vetenskap och politik

Vetenskap bör naturligtvis informera politiken när så är lämpligt. Till exempel ”vi bör bygga en ny tiofilig motorväg mellan Stockholm och Göteborg. Vilket är det bästa sättet att göra det så billigt som möjligt?”. Det sista kan vetenskapen svara på. Det första? Not so much.

Det är ju knappast så att de vetenskapliga bevisen eller beläggen med logisk nödvändighet har tvingat oss till att acceptera slutsatsen att vi bör bygga en motorväg. Det vore till och med löjeväckande att över huvud taget hävda det. På samma sätt är det med all annan vetenskap.

Av detta skäl får forskare en röst vid valet var fjärde år precis som alla andra människor. Vetenskap kan över huvud taget inte säga åt oss hur vi bör utforma samhället. Det kan bara ge klarsynta svar när vi väl har bestämt oss vad vi vill göra.

Är allt kört?

Det viktigaste är alltså inte att försöka tvätta bort värderingar från fakta, vilket är svårt för att inte tala om omöjligt, utan snarare att vara transparent och visa vilka värderingar man stödjer sig på. Då kan vi granska dessa värderingar och se om de är sunda i förhållande till det vi ska göra och vad vi vill uppnå, och på så vis fatta rationella beslut.

Och, om man nu inte instämmer i det här utan hävdar att vetenskap i all mening ändå är objektiv och bör styra politiken, så kan jag hänvisa till en vetenskaplig artikel som visar att du har fel: Scientific evidence alone is not sufficient basis for health policy.

Publicerad 2012-06-22