in Filosofi, Retorik & argumentationsteori

Varför gör folk som alla andra?

Hur kommer det sig att människor tenderar att apa efter varandra? I sin eristiska dialektik beskriver Schopenhauer på ett lysande sätt hur den ”allmänna meningen” uppkommer och, framför allt, varför den i regel är helt felaktig.

Eller som han själv säger: Tänka kan ytterst få, men åsikter vill alla ha.

Vad man alltså kallar den allmänna meningen är när den dras fram i ljuset två eller tre personers mening; och det kunde vi övertyga oss om ifall vi kunde följa processen hur en sådan allmängiltig mening uppkommer. Vi skulle då finna att det först är två eller tre personer som antar eller framför och hävdar den och som man litar på har gjort en grundlig prövning. Så antas den av några andra mot bakgrund av fördomen att de som prövat den har tillräcklig förmåga; dessa blir i sin tur trodda av många andra vars slöhet råder dem att hellre genast anta en åsikt än att själva mödosamt pröva saken.

Dag för dag växer sedan antalet lättjefulla och lättrogna anhängare: ty har meningen väl vunnit över ett större antal röster på sin sida, så tror de som kommer efter att detta varit möjligt endast genom att deras grunder är giltiga.

Övriga nödgas nu låta det gälla som redan blivit allmänt giltigt, för att inte betraktas som oroliga huvuden som vänder sig mot allmängiltiga meningar eller som näsvisa ungdomar som vill vara klokare än hela världen. Från denna punkt blir samtycke till plikt. Nu måste det fåtal tiga som har förmåga till omdöme; och hur de som släpps fram är de som är fullständigt oförmögna till egna uppfattningar och eget omdöme, de som endast är ett eko av andras meningar; men i gengäld är dessa desto ivrigare och mer intoleranta försvarare av dem. De hatar nämligen hos den oliktänkande inte så mycket hans annorlunda åsikt som hans förmätna anspråk på att bilda sig ett eget omdöme; vilket ju de aldrig försöker göra och innerst inne är medvetna om.

– Kort sagt: tänka kan ytterst få, men åsikter vill alla ha. Vad återstår då annat än att anta andras färdiga åsikter i stället för att själv bilda dem? – Då det är så det fungerar, vilken roll spelar då rösterna från hundra miljoner människor? Ungefär lika stor som ett historiskt faktum som man påträffar hos hundra historieskrivare men där det senare visar sig att alla har skrivit av någon annan, varför allt i slutändan går tillbaka på en enda persons utsaga.

[Styckeindelningen är gjord för läsbarhetens skull. Fetmarkeringarna är mina.]

  1. Hallå, du citerar ju bara Schopenhauer.
    Jag har lite frågor som du själv kan svara på:

    Kan du inte berätta mer om varför den allmänna meningen blir ”i regel helt felaktig” som följd av det Schopenhauer säger? Jag tycker den biten var otydlig.

    Vore det inte intressant att ta upp VARFÖR folk inte tar åt sig mödan att ”pröva saken själva”? Vad tror du är de största orsakerna? Schopenhauer skrev kort och gott slöhet, håller du med?

    Hur tolkar du orden ”få kan tänka”? Kan folk inte tänka efter även om de försöker, eller är det bara ett val de gjort?

    Jag tycker sånt här är värt att nämna i sammanhanget.

  2. Hej, hej! Ja, jag citerar bara Schopenhauer.

    Kan du inte berätta mer om varför den allmänna meningen blir “i regel helt felaktig” som följd av det Schopenhauer säger? Jag tycker den biten var otydlig.

    Hur många som tror på något är inte skäl nog att anta att det är sant.

    Vore det inte intressant att ta upp VARFÖR folk inte tar åt sig mödan att “pröva saken själva”? Vad tror du är de största orsakerna? Schopenhauer skrev kort och gott slöhet, håller du med?

    De största orsakerna beror på kognitiva heuristiker och bias, det vill säga genvägar i tänkandet och favorisering av det man själv gör och tänker, framför det andra gör och tänker. Det är något som evolutionen har gett oss och har stora fördelar i sammanhang där det egna livet står på spel, men blir däremot ofta felaktigt i vårt samhälle. Jag vet inte om Schopenhauer menar ”har inte ork/vill inte” med slöhet, han kan ju mena någon sorts kognitiv slöhet.

    Det är heuristiker som gör att vi accepterar vad andra människor säger. Och eftersom det är så människor fungerar, innebär det att vi accepterar fler saker än vad vi avfärdar. Det är inte en särskilt god metod för att bilda sig kunskap.

    Jag skriver mer om det i en kommande bok om påverkan och manipulation så jag hänvisar helt enkelt till den tills vidare.

    Hur tolkar du orden “få kan tänka”? Kan folk inte tänka efter även om de försöker, eller är det bara ett val de gjort?

    Jag tolkar det som ett deskriptivt uttryck för hur saker och ting är. De flesta människor studerar inte dialektisk argumentation som kritisk tänkande utgörs av (bland annat), och det är därför inte konstigt att de är sämre på att ”tänka” (alltså resonera) än de som faktiskt gör det. Det är inte konstigare än att en som inte kör bil, inte heller bli någon vidare god bilförare. För att bli en god bilförare måste man träna, och för att bli bra på att tänka måste man också träna.

Comments are closed.

Webmentions

  • Ad hominem är inget felslut 30 juli 2012

    […] Varför alla dessa missuppfattningar är så ofta förekommande, tror jag vi har ett svar på. […]