in Filosofi, Religion

Ateism är inte en annan slags tro – det är avsaknaden av tro

Att tro på Gud är en tro. Ateism, att inte tro på Gud, är också en tro. Är det så?

Ofta förekommer samma missupfattning: ”Att inte tro på gudar är också en form av tro” eller ”jag är agnostiker” på frågan om de tror på Gud.

Teism betyder gudstro. Ateism kommer från grekiskan och betyder ingen gudstro. Att inte ha någon tro är inte detsamma som att ha en annan slags tro. Den som är arbetslös har inte ett annat slags jobb, lika lite som den som inte samlar på frimärken har en annan slags hobby. Ateism är alltså en avsaknad av tro.

Dikotomin är troende eller icke-troende. Om du tror på Gud så är du teist. Allt annat, inklusive ”jag vet inte”, är detsamma som ateism. En del människor tror att man antingen är teist, agnostiker eller ateist, där agnostiker är ett ödmjukt ställningstagande mitt emellan när man ännu inte bestämt sig. Men det är en annan epistemisk fråga. För det du tror behöver inte hänga ihop med vad vi anser är möjligt att veta. Vi kan exempelvis inte veta om det finns människor som bor under månens yta, men vi kan däremot ha en tro om hur det förhåller sig.

Dessa två frågor (tro och vetande) kan ställas upp i en matris som ger oss fyra alternativ:

Tro på gudar Ingen tro på gudar
Vetskap om gudar finns eller ej Gnostisk teism Gnostisk ateism
Ingen vetskap om gudar finns eller ej Agnostisk teism Agnostisk ateism

Man kan alltså vara både agnostiker och ateist samtidigt. Eller agnostiker och teist.

Vad är skillnaden på tro och vetande?

Nu ska vi prata om kognitiv tro, vad som faktiskt är sant. Religiös tro kommer strax.

Allt vi vet är en tro – men all tro är inte vetande. Det är en oerhört viktig distinktion att komma ihåg. Man kan lite förenklat säga att det krävs tre faktorer för att säga att man vet att X är sant:

  • X är faktiskt sant
  • man är övertygad om att X är sant
  • man har goda skäl att tro att X är sant

Att veta något innebär alltså att man försanthåller något som man har goda skäl att tro på. Den här texten är exempelvis skriven av mig (en människa) och inte en ödla. Du kan med enkelhet säga att du ”vet” det, dels eftersom mitt namn står undertecknat och dels eftersom du har erfarenhet av människor som skriver texter (men väldigt liten erfarenhet av författande ödlor).

Religiös tro är dock lite annorlunda. Här handlar det inte om en kognitiv tro utan om en religiös sådan. Det innebär att man tror i avsaknad av, eller i konflikt med, bevis. Mest tydligt blir det om vi använder de engelska termerna:

  • Faith. En religiös tro utan anspråk på sanning. ”Jag tror George W. Bush är en ödla från yttre rymden.”
  • Believe. En kognitiv tro med anspråk på sanning. ”Jag tror solen kommer gå upp i morgon också eftersom den alltid gjort det.”
  • Think. Det mer vardagliga begreppet när vi använder tro väldigt brett. ”Jag tror jag ska äta fisk till lunch.”

Om vi använder ordet pysslingar kan man tro på dessa på två sätt:

  • Man kan ha en kognitiv tro om att pysslingar faktiskt existerar (om motbevis presenteras så är tron inte längre berättigad – man måste alltså ändra sin tro).
  • Man kan ha en religiös tro att pysslingar existerar (om motbevis presenteras spelar det ingen större roll, eftersom man tror oberoende av bevis för eller emot).

”Man kan inte veta om Gud finns – därför tror jag”

Vet du om enhörningar inte existerar?

Vet du om pysslingar inte existerar?

Vet du om drakar inte existerar?

Du kan förmodligen inte veta om dessa varelser finns, men du väljer troligtvis inte att tro på dem ändå. Men de flesta människor ”vet” att det inte finns några enhörningar. Och när man i det fallet pratar om vetande handlar det inte om ett hundraprocentigt belägg för deras icke-existens i en kognitiv tro.

I stället handlar det om ett språk som är bundet till vardagen. Jag säger emellanåt att jag vet att det inte finns enhörningar. Men om vi ska prata strikt epistemologi (kunskapsteori) så är saken den att jag inte alls vet det. Det handlar dock om två olika språk (vardagsspråk och filosofiskt språk) som man måste vara medveten om.

Varför jag säger att jag ”vet” att enhörningar inte existerar är ju, som du förmodligen redan vet, att vi genom sagoböcker konstruerar mängder med låtsatsväsen hela tiden och det vore en omöjlighet att tro på allt som går att påstå. Dessutom vet vi mer om hur hjärnan fungerar och vilka psykologiska effekter som kan bedra oss, som till exempel att människan tolkar in mönster i slumpen trots att det saknas mönster.

När du säger att du vet att enhörningar inte existerar gör du förmodligen det med mycket av denna bakgrundskunskap. Du stämmer av påståendet om enhörningar med allt du känner till sedan tidigare och kommer fram till slutsatsen: ”Nej, det finns nog inga enhörningar. Ingen har hittat ett skelett eller tagit någon bild av en enhörning, så det finns just nu inget berättigande att tro på dem. Men om det dyker upp skelett, så ändrar jag mig.”

”Ateism är också ett försanthållande”

Det här citatet brukar klassas som ett sätt att säga att om man tror på Gud så försanthåller man att Gud existerar. Således, om man inte tror att Gud existerar, försanthåller man inte påståendet att Gud inte finns? Inte nödvändigtvis.

Tror att Gud existerar: Teist.

Tror att Gud inte existerar: Ateist.

Avfärdar Guds-begreppet helt och hållet: Ateist.

Bryr sig inte: Ateist.

Kort och gott: Ateism är allt annat än en tro på en Gud, inklusive påståendet ”jag vet inte”. Det kan vara ett försanthållande (”Gud finns absolut inte”) men det behöver inte vara det (”Jag avfärdar det Gudsbegreppet som du presenterar”).

”Ateism är en livsåskådning/religion”

Nej, det är ett ställningstagande i en enda fråga och ingenting mer. Man säger helt enkelt att man inte tror på gudar. Buddhister är som regel ateister men deras livsåskådning är buddhism och ingenting annat. Det finns inga doktriner eller dogmer att rätta sig efter inom ateism. Det enda ateister är överens om är att de avfärdar påståendet ”Gud finns”. Det brukar ofta blandas ihop med humanism, och det är en livsåskådning. Men alla ateister är inte heller humanister.

”Om man tror på Gud är man religiös”

Det är också värt att poängtera att ateism och teism inte säger något om man är religiös eller ej (även om de ofta går hand i hand). Buddhister är religiösa, men fortfarande ateister. Likaså finns det de som inte är religiösa men ändå tror på någon form av ”högre väsen” som de ofta ikläder begreppet Gud, utan att identifiera sig med någon religion.

Och apropå gudar i plural. Common Sense Atheism har satt ihop en lista med över 2 800 gudar (även God Checker har kartlagt över 3 000 gudar och övernaturliga väsen). De flesta religiösa människor jag känner är ateister till 2 799 av dessa gudar, men har valt att lämna kvar en gud. Varför då? När du som teist förstår varför du förkastar dessa 2 799 gudar så förstår du samtidigt varför jag som ateist förkastar din gud.

20 Comments

  1. ”Du kan inte motbevisa Gud” är ett annat påstående jag stöter på ibland. Men det finns mängder med saker vi inte kan motbevisa, innebär det att man därför tror på dem? Tror du på en flygande tekanna i omloppsbana runt solen? som Bertrand Russell så elegant använde som exempel för att demonstrera det absurda i ett sådant påstående.

  2. Hmm, varför har jag inte hittat din blogg innan? Trevlig och intressant läsning i de flesta bloggposter. Jag håller med om det mesta som skrivs här, vilket är ovanligt för att vara jag. Du åkte in i nyhetsläsaren direkt.

  3. Intressant läsning, håller med om ganska mycket men problemen uppstår ibland då (din) strikta definition av något går emot vad många avser och även hur många uppfattar det som de säger.

    Att din tolkning är formellt korrekt hjälper ju ej om inte tillräckligt många delar den…

  4. Det har ingen som helst betydelse om någon delar min definition eller inte eftersom det är jag som definierar vad jag tror (och inte tror). Det är inte andras uppgift att tillskriva mig uppfattningar och övertygelser.

    Följaktligen är det samma sak med de som tror på Gud. Det är inte min sak att lägga mig i hur de definierar detta begrepp, det jag kan göra är att svara på deras definition av begreppet.

    Det vill säga, om en person definierar ”Gud” som ”naturen” har jag inga invändningar mot detta. Det enda jag kan säga är att man då lika väl kan använda begreppet ”naturen”. Det finns ingen reell nytta av att använda ett annat ord (”Gud” alltså) som är fyllt av så många konnotationer.

  5. ”Att din tolkning är formellt korrekt hjälper ju ej om inte tillräckligt många delar den…”

    Det är ju precis tvärt om.
    Ett felaktigt antagande blir aldrig korrekt ovsett hur många som tror på det.

  6. det är väl inte Guds eventuella existens som är det intressanta, utan vad i livet vi fäster vår tilltro och tillit till, eller?

  7. det är väl inte Guds eventuella existens som är det intressanta, utan vad i livet vi fäster vår tilltro och tillit till, eller?

    Nej.

  8. Någon som vet vad han hette som var död och fick uppleva Gud och återvände.
    Tänkte på det du skrev om buddister att de inte tror på Gud.
    Han hävdade att kristna, judar och muslimer kommer komma till himmelriket men resten till helvetet.
    Eftersom dom är Abrahams ättlingar och att alla tre religionerna vördnar Jesus.
    Bara att de har olika syn på Jesus.
    Kristna tror han redan funnits, Judar väntar på honom och muslimer kallar honom profeten Isa.

  9. gud skapade mäniskan till sin avbild sår det i gamla testamentet, behöver vi något mer
    buddah beskriver hur vi ska förholla oss till livet för att leva lyckliga

  10. Bra läsning här på din blogg!
    Håller med om att ateism inte är en tro, men även ateister har en tro som kan betraktas som religiös även om man inte har något namn på sin ”religion”. En religion kan ju definieras som ett sorts obevisat försanthållande av en samling värderingar som man är beredd att leva och dö för, vilket vi alla har.

  11. En religion kan ju definieras som ett sorts obevisat försanthållande av en samling värderingar som man är beredd att leva och dö för, vilket vi alla har.

    Då är det väl en himla tur att så få definierar religion på det viset eftersom det skulle urholka begreppet om allt man tror hårt på är en form av religion.

    Just nu är vissa ukrainare beredda att dö för att försvara sitt land på grund av ”en samling värderingar som man är beredd att leva och dö för”, men det gör ju inte de eller några andra som anser samma sak att de är religiösa i ”ukrainism”.

    Vad du snarare verkar argumentera för är att vi alla har en ontologisk och/eller epistemologisk utgångspunkt som bildar fundamentet för fortsatta övertygelser. En sådan kan man inte göra sig ”fri” ifrån eftersom man alltid intar något slags perspektiv. All religion bygger på sådana utgångspunkter, men alla utgångspunkter är inte religiösa. Det är en viktig skillnad.

    För övrigt är mina försanthållanden baserade på naturalism, inte ateism.

    Min ateism, däremot, är helt och hållet negativt definierad. Det vill säga, jag avfärdar de Gudsargument som jag har sett och fått presenterade för mig.

  12. Wow sådan västerländsk-centrerad text har jag sällan skådat, för det första Ateister tror inte på någon form av transcendens. det handlar således inte bara om huruvida man tror på Yahweh (arrogant kallad Gud) utan betydligt mer. Det du beskrev är inte vetande utan sannolikheter och det faktum att många ateister hävdar sig veta att inget transcendent (Yahweh i synnerhet) existerar så frångår de vetande och ägnar sig åt tro. En sannolik tro är också en tro såvida den inte går att motbevista (Yahwehs existens i den form som den beskrivs är omöjlig p.g.a. X-antal paradoxala problem).

    Sen att buddister är ateister? Vilken västerländsk skitbok om buddism har du läst egentligen? Du vet att de tror på en hel uppsjö av gudar och transcendenta varelser?
    Nä du det var en Fail av stora proportioner, men du slog huvudet på spiken i att det är problematiskt att folk blandar det vardagliga språket i en akademisk diskussion.

  13. Det mesta du (och jag) skriver verkar snarare handla om språkförbistringar och hur man definierar orden, vilket såklart ger olika resultat.

    Till exempel: Du definierar ateism (implicit) som frånvaron av tro på transcendens och därmed följer en annan slutsats än den jag presenterade ovan.

    Det har jag inget att invända mot. Det är frågan om pragmatism.

  14. Man ska ju också tillägga att påståendet ”X (t.ex. guds) existens är ovetbar” är självmotsägande, eftersom om det är ovetbart så kan man heller inte ha kunskap om huruvida det är ovetbart eller tvärtom.

  15. Vad är vetenskap? Jo om något är upprepningsbart så kan man säga att det är sant. Man behöver bara kunna återupprepa resultatet för att veta att det är sant.
    På den här grunden kan jag bevisa att det finns en Gud. Man behöver alltså inte se Gud utan man behöver bara kunna återupprepa för att veta att han finns.
    Vad kan man återupprepa då? När jag ber för sjuka blir dom friska, det är upprepningsbart. När jag frågar Gud nått så får jag svar, det är upprepningsbart.
    Att tro på Gud är inte ovetbart utan alla som är Kristna tror för att dom får svar. Men vi måste också förstå att det finns en som kallar sig gud och en som är Gud. Han som kallar sig gud gör allt för att vi inte skall tro på honom som är Gud. Det är bara Abraham ,Isak och Jakobs Gud som Är Gud. Be till den Guden så kommer du få svar, och det är upprepningsbart.

  16. Vad är vetenskap? Jo om något är upprepningsbart så kan man säga att det är sant. Man behöver bara kunna återupprepa resultatet för att veta att det är sant.

    Det går inte återupprepa det faktum att jag åt lunch i dag. Ändå är det sant. Lyckligtvis definierar vi varken vetenskap eller sanning på det viset.

    Vad kan man återupprepa då? När jag ber för sjuka blir dom friska, det är upprepningsbart.

    Jag antar därmed att mängden sjuka personer i världen är ett tecken på att du antingen inte bryr dig om sjuka människor eller att Gud helt enkelt har råkat sätta dig på mute.

  17. Att använda ord för att bevisa blir ganska så platt. För det förutser att den som kom på ordet definierade det rätt. Vad är det för något som säger att ordet röd definierar det som verkligen är rött, utan det är ju bara så att vi kallar ett vist frekvens spektrum rött. Skall man använda ord för att bevisa så måste man först bevisa att ordet är rätt definierat. Det gör du inte utan du bevisar bara hur ordet är definierat. Men utifrån det kan man inte bevisa något. Många är fortfarande sjuka, det beror på att jag kan bara be för dom som vill att jag skall be för dom och att jag är en och alla andra är många så jag hinner inte med alla. Men tur är, jag är inte ensam det finns många fler som ber för sjuka. Och många blir friska hela tiden. Det är en konstant dragkamp mellan han som vill vara gud och han som är GUD därför kommer vi alla som ber för sjuka tyvärr inte kunna få alla friska, men vi gör vad vi kan. Och vi bryr oss. Jesus Kristus är Gud kommen som människa för att ge oss frihet, men han som vill vara gud vill inte att vi skall ha frihet utan det är han som binder oss i sjukdomar eller vanföreställningar om att Gud inte finns eller binder oss i en religion som inte ger frihet. Frihet finns endast genom Jesus. Det är lätt att själv kolla om Gud finns, om du verkligen vill veta. Jag uppmanar dig att i en månad be följande varje dag ”Gud finns du visa det för mig och visa vem du är” Återkoppla om en månad så skall du se att du har ändrat uppfattning.

  18. Christer, om du har kommit hit för att predika har du kommit till fel blogg. Visa belägg för påståendet att Gud finns, eller predika någon annanstans.

    Skall man använda ord för att bevisa så måste man först bevisa att ordet är rätt definierat.

    Du har ju ingen aning om vad du pratar om. Definitioner är inget man bevisar. Ekvationer och deduktiva slutsatser är saker man bevisar.

  19. Jo du använder ord för att bevisa att ateism inte är en tro. Ditt påstående kan bara vara sant om det inte finns en gud. Men om det finns en gud, och nu utgår jag från den Guden som Bibeln beskriver. Den beskriver nämligen att det finns 2 Gudar. Han som är Gud och han som vill vara gud. Han som vill vara gud har instiftat alla andra religioner och filosofier för att vi inte skall vända oss till honom som är GUD. Och då blir även ateism ett sätt att tro i en annan riktning än den rätta. Dvs det blir också en tro, inte en avsaknad av tro.
    Du vågade inte anta min utmaning! Om du tror att det inte finns en GUD så är det ju helt ofarligt. Jag återkommer om en månad.. 🙂 Gud välsigne dig.

Comments are closed.

Webmentions

  • Kommunikationshinder « Sporadisk 5 februari 2018

    […] på samma villkor som den egna tron. Att det inte går att jämföra beskriver Peter Dahlgren bra i detta inlägg. Denna metadiskussion är oerhört frustrerande, eftersom man som areligiös upplever det som att […]