Ateism är inte en annan slags tro – det är avsaknaden av tro

Peter Dahlgren, måndag 18 oktober 2010

Att tro på Gud är en tro. Ateism, att inte tro på Gud, är också en tro. Är det så?

Ofta förekommer samma missupfattning: ”Att inte tro på gudar är också en form av tro” eller ”jag är agnostiker” på frågan om de tror på Gud.

Teism betyder gudstro. Ateism kommer från grekiskan och betyder ingen gudstro. Att inte ha någon tro är inte detsamma som att ha en annan slags tro. Den som är arbetslös har inte ett annat slags jobb, lika lite som den som inte samlar på frimärken har en annan slags hobby. Ateism är alltså en avsaknad av tro.

Dikotomin är troende eller icke-troende. Om du tror på Gud så är du teist. Allt annat, inklusive ”jag vet inte”, är detsamma som ateism. En del människor tror att man antingen är teist, agnostiker eller ateist, där agnostiker är ett ödmjukt ställningstagande mitt emellan när man ännu inte bestämt sig. Men det är en annan epistemisk fråga. För det du tror behöver inte hänga ihop med vad vi anser är möjligt att veta. Vi kan exempelvis inte veta om det finns människor som bor under månens yta, men vi kan däremot ha en tro om hur det förhåller sig.

Dessa två frågor (tro och vetande) kan ställas upp i en matris som ger oss fyra alternativ:

Tro på gudar Ingen tro på gudar
Vetskap om gudar finns eller ej Gnostisk teism Gnostisk ateism
Ingen vetskap om gudar finns eller ej Agnostisk teism Agnostisk ateism

Man kan alltså vara både agnostiker och ateist samtidigt. Eller agnostiker och teist.

Vad är skillnaden på tro och vetande?

Nu ska vi prata om kognitiv tro, vad som faktiskt är sant. Religiös tro kommer strax.

Allt vi vet är en tro – men all tro är inte vetande. Det är en oerhört viktig distinktion att komma ihåg. Man kan lite förenklat säga att det krävs tre faktorer för att säga att man vet att X är sant:

  • X är faktiskt sant
  • man är övertygad om att X är sant
  • man har goda skäl att tro att X är sant

Att veta något innebär alltså att man försanthåller något som man har goda skäl att tro på. Den här texten är exempelvis skriven av mig (en människa) och inte en ödla. Du kan med enkelhet säga att du ”vet” det, dels eftersom mitt namn står undertecknat och dels eftersom du har erfarenhet av människor som skriver texter (men väldigt liten erfarenhet av författande ödlor).

Religiös tro är dock lite annorlunda. Här handlar det inte om en kognitiv tro utan om en religiös sådan. Det innebär att man tror i avsaknad av, eller i konflikt med, bevis. Mest tydligt blir det om vi använder de engelska termerna:

  • Faith. En religiös tro utan anspråk på sanning. ”Jag tror George W. Bush är en ödla från yttre rymden.”
  • Believe. En kognitiv tro med anspråk på sanning. ”Jag tror solen kommer gå upp i morgon också eftersom den alltid gjort det.”
  • Think. Det mer vardagliga begreppet när vi använder tro väldigt brett. ”Jag tror jag ska äta fisk till lunch.”

Om vi använder ordet pysslingar kan man tro på dessa på två sätt:

  • Man kan ha en kognitiv tro om att pysslingar faktiskt existerar (om motbevis presenteras så är tron inte längre berättigad – man måste alltså ändra sin tro).
  • Man kan ha en religiös tro att pysslingar existerar (om motbevis presenteras spelar det ingen större roll, eftersom man tror oberoende av bevis för eller emot).

”Man kan inte veta om Gud finns – därför tror jag”

Vet du om enhörningar inte existerar?

Vet du om pysslingar inte existerar?

Vet du om drakar inte existerar?

Du kan förmodligen inte veta om dessa varelser finns, men du väljer troligtvis inte att tro på dem ändå. Men de flesta människor ”vet” att det inte finns några enhörningar. Och när man i det fallet pratar om vetande handlar det inte om ett hundraprocentigt belägg för deras icke-existens i en kognitiv tro.

I stället handlar det om ett språk som är bundet till vardagen. Jag säger emellanåt att jag vet att det inte finns enhörningar. Men om vi ska prata strikt epistemologi (kunskapsteori) så är saken den att jag inte alls vet det. Det handlar dock om två olika språk (vardagsspråk och filosofiskt språk) som man måste vara medveten om.

Varför jag säger att jag ”vet” att enhörningar inte existerar är ju, som du förmodligen redan vet, att vi genom sagoböcker konstruerar mängder med låtsatsväsen hela tiden och det vore en omöjlighet att tro på allt som går att påstå. Dessutom vet vi mer om hur hjärnan fungerar och vilka psykologiska effekter som kan bedra oss, som till exempel att människan tolkar in mönster i slumpen trots att det saknas mönster.

När du säger att du vet att enhörningar inte existerar gör du förmodligen det med mycket av denna bakgrundskunskap. Du stämmer av påståendet om enhörningar med allt du känner till sedan tidigare och kommer fram till slutsatsen: ”Nej, det finns nog inga enhörningar. Ingen har hittat ett skelett eller tagit någon bild av en enhörning, så det finns just nu inget berättigande att tro på dem. Men om det dyker upp skelett, så ändrar jag mig.”

”Ateism är också ett försanthållande”

Det här citatet brukar klassas som ett sätt att säga att om man tror på Gud så försanthåller man att Gud existerar. Således, om man inte tror att Gud existerar, försanthåller man inte påståendet att Gud inte finns? Inte nödvändigtvis.

Tror att Gud existerar: Teist.

Tror att Gud inte existerar: Ateist.

Avfärdar Guds-begreppet helt och hållet: Ateist.

Bryr sig inte: Ateist.

Kort och gott: Ateism är allt annat än en tro på en Gud, inklusive påståendet ”jag vet inte”. Det kan vara ett försanthållande (”Gud finns absolut inte”) men det behöver inte vara det (”Jag avfärdar det Gudsbegreppet som du presenterar”).

”Ateism är en livsåskådning/religion”

Nej, det är ett ställningstagande i en enda fråga och ingenting mer. Man säger helt enkelt att man inte tror på gudar. Buddhister är som bekant ateister men deras livsåskådning är buddhism och ingenting annat. Det finns inga doktriner eller dogmer att rätta sig efter inom ateism. Det enda ateister är överens om är att de avfärdar påståendet ”Gud finns”. Det brukar ofta blandas ihop med humanism, och det är en livsåskådning. Men alla ateister är inte heller humanister.

”Om man tror på Gud är man religiös”

Det är också värt att poängtera att ateism och teism inte säger något om man är religiös eller ej (även om de ofta går hand i hand). Buddhister är religiösa, men fortfarande ateister. Likaså finns det de som inte är religiösa men ändå tror på någon form av ”högre väsen” som de ofta ikläder begreppet Gud, utan att identifiera sig med någon religion.

Och apropå gudar i plural. Common Sense Atheism har satt ihop en lista med över 2 800 gudar (även God Checker har kartlagt över 3 000 gudar och övernaturliga väsen). De flesta religiösa människor jag känner är ateister till 2 799 av dessa gudar, men har valt att lämna kvar en gud. Varför då? När du som teist förstår varför du förkastar dessa 2 799 gudar så förstår du samtidigt varför jag som ateist förkastar din gud.

13 kommentarer

”Du kan inte motbevisa Gud” är ett annat påstående jag stöter på ibland. Men det finns mängder med saker vi inte kan motbevisa, innebär det att man därför tror på dem? Tror du på en flygande tekanna i omloppsbana runt solen? som Bertrand Russell så elegant använde som exempel för att demonstrera det absurda i ett sådant påstående.

av Peter Dahlgren den 18 oktober 2010 klockan 16:51. #

Hmm, varför har jag inte hittat din blogg innan? Trevlig och intressant läsning i de flesta bloggposter. Jag håller med om det mesta som skrivs här, vilket är ovanligt för att vara jag. Du åkte in i nyhetsläsaren direkt.

av Asebeia den 15 februari 2012 klockan 09:39. #

Trevligt! :)

av Peter Dahlgren den 15 februari 2012 klockan 11:19. #

[...] på samma villkor som den egna tron. Att det inte går att jämföra beskriver Peter Dahlgren bra i detta inlägg. Denna metadiskussion är oerhört frustrerande, eftersom man som areligiös upplever det som att [...]

av Kommunikationshinder « Sporadisk den 01 juni 2012 klockan 00:58. #

Intressant läsning, håller med om ganska mycket men problemen uppstår ibland då (din) strikta definition av något går emot vad många avser och även hur många uppfattar det som de säger.

Att din tolkning är formellt korrekt hjälper ju ej om inte tillräckligt många delar den…

av Peter den 20 juni 2012 klockan 16:55. #

Det har ingen som helst betydelse om någon delar min definition eller inte eftersom det är jag som definierar vad jag tror (och inte tror). Det är inte andras uppgift att tillskriva mig uppfattningar och övertygelser.

Följaktligen är det samma sak med de som tror på Gud. Det är inte min sak att lägga mig i hur de definierar detta begrepp, det jag kan göra är att svara på deras definition av begreppet.

Det vill säga, om en person definierar ”Gud” som ”naturen” har jag inga invändningar mot detta. Det enda jag kan säga är att man då lika väl kan använda begreppet ”naturen”. Det finns ingen reell nytta av att använda ett annat ord (”Gud” alltså) som är fyllt av så många konnotationer.

av Peter Dahlgren den 20 juni 2012 klockan 17:19. #

”Att din tolkning är formellt korrekt hjälper ju ej om inte tillräckligt många delar den…”

Det är ju precis tvärt om.
Ett felaktigt antagande blir aldrig korrekt ovsett hur många som tror på det.

av Jonathan den 20 juni 2012 klockan 17:22. #

det är väl inte Guds eventuella existens som är det intressanta, utan vad i livet vi fäster vår tilltro och tillit till, eller?

av henrik den 24 juni 2012 klockan 09:57. #

det är väl inte Guds eventuella existens som är det intressanta, utan vad i livet vi fäster vår tilltro och tillit till, eller?

Nej.

av Peter Dahlgren den 24 juni 2012 klockan 10:30. #

Någon som vet vad han hette som var död och fick uppleva Gud och återvände.
Tänkte på det du skrev om buddister att de inte tror på Gud.
Han hävdade att kristna, judar och muslimer kommer komma till himmelriket men resten till helvetet.
Eftersom dom är Abrahams ättlingar och att alla tre religionerna vördnar Jesus.
Bara att de har olika syn på Jesus.
Kristna tror han redan funnits, Judar väntar på honom och muslimer kallar honom profeten Isa.

av Johan den 05 december 2012 klockan 16:12. #

gud skapade mäniskan till sin avbild sår det i gamla testamentet, behöver vi något mer
buddah beskriver hur vi ska förholla oss till livet för att leva lyckliga

av ingvar olsson den 02 augusti 2013 klockan 22:54. #

Bra läsning här på din blogg!
Håller med om att ateism inte är en tro, men även ateister har en tro som kan betraktas som religiös även om man inte har något namn på sin ”religion”. En religion kan ju definieras som ett sorts obevisat försanthållande av en samling värderingar som man är beredd att leva och dö för, vilket vi alla har.

av Mikael den 05 mars 2014 klockan 15:36. #

En religion kan ju definieras som ett sorts obevisat försanthållande av en samling värderingar som man är beredd att leva och dö för, vilket vi alla har.

Då är det väl en himla tur att så få definierar religion på det viset eftersom det skulle urholka begreppet om allt man tror hårt på är en form av religion.

Just nu är vissa ukrainare beredda att dö för att försvara sitt land på grund av ”en samling värderingar som man är beredd att leva och dö för”, men det gör ju inte de eller några andra som anser samma sak att de är religiösa i ”ukrainism”.

Vad du snarare verkar argumentera för är att vi alla har en ontologisk och/eller epistemologisk utgångspunkt som bildar fundamentet för fortsatta övertygelser. En sådan kan man inte göra sig ”fri” ifrån eftersom man alltid intar något slags perspektiv. All religion bygger på sådana utgångspunkter, men alla utgångspunkter är inte religiösa. Det är en viktig skillnad.

För övrigt är mina försanthållanden baserade på naturalism, inte ateism.

Min ateism, däremot, är helt och hållet negativt definierad. Det vill säga, jag avfärdar de Gudsargument som jag har sett och fått presenterade för mig.

av Peter Dahlgren den 05 mars 2014 klockan 17:19. #

Vad tycker du? Skriv en kommentar

Obligatoriskt.

Obligatoriskt. Visas ej.

Om du har någon.