Ateism är inte en annan slags tro – det är avsaknaden av tro

Att tro på Gud är en tro. Ateism, att inte tro på Gud, är också en tro. Är det så?

Ofta förekommer samma missupfattning: ”Att inte tro på gudar är också en form av tro” eller ”jag är agnostiker” på frågan om de tror på Gud.

Teism betyder gudstro. _A_teism kommer från grekiskan och betyder ingen gudstro. Att inte ha någon tro är inte detsamma som att ha en annan slags tro. Den som är arbetslös har inte ett annat slags jobb, lika lite som den som inte samlar på frimärken har en annan slags hobby. Ateism är alltså en avsaknad av tro.

Dikotomin är troende eller icke-troende. Om du tror på Gud så är du teist. Allt annat, inklusive ”jag vet inte”, är detsamma som ateism. En del människor tror att man antingen är teist, agnostiker eller ateist, där agnostiker är ett ödmjukt ställningstagande mitt emellan när man ännu inte bestämt sig. Men det är en annan epistemisk fråga. För det du tror behöver inte hänga ihop med vad vi anser är möjligt att veta. Vi kan exempelvis inte veta om det finns människor som bor under månens yta, men vi kan däremot ha en tro om hur det förhåller sig.

Dessa två frågor (tro och vetande) kan ställas upp i en matris som ger oss fyra alternativ:

Man kan alltså vara både agnostiker och ateist samtidigt. Eller agnostiker och teist.

Vad är skillnaden på tro och vetande?

Nu ska vi prata om kognitiv tro, vad som faktiskt är sant. Religiös tro kommer strax.

Allt vi vet är en tro – men all tro är inte vetande. Det är en oerhört viktig distinktion att komma ihåg. Man kan lite förenklat säga att det krävs tre faktorer för att säga att man vet att X är sant:

• X är faktiskt sant
• man är övertygad om att X är sant
• man har goda skäl att tro att X är sant

Att veta något innebär alltså att man försanthåller något som man har goda skäl att tro på. Den här texten är exempelvis skriven av mig (en människa) och inte en ödla. Du kan med enkelhet säga att du ”vet” det, dels eftersom mitt namn står undertecknat och dels eftersom du har erfarenhet av människor som skriver texter (men väldigt liten erfarenhet av författande ödlor).

Religiös tro är dock lite annorlunda. Här handlar det inte om en kognitiv tro utan om en religiös sådan. Det innebär att man tror i avsaknad av, eller i konflikt med, bevis. Mest tydligt blir det om vi använder de engelska termerna:

• Faith. En religiös tro utan anspråk på sanning. ”Jag tror George W. Bush är en ödla från yttre rymden.”
• Believe. En kognitiv tro med anspråk på sanning. ”Jag tror solen kommer gå upp i morgon också eftersom den alltid gjort det.”
• Think. Det mer vardagliga begreppet när vi använder tro väldigt brett. ”Jag tror jag ska äta fisk till lunch.”

Om vi använder ordet pysslingar kan man tro på dessa på två sätt:

• Man kan ha en kognitiv tro om att pysslingar faktiskt existerar (om motbevis presenteras så är tron inte längre berättigad – man måste alltså ändra sin tro).
• Man kan ha en religiös tro att pysslingar existerar (om motbevis presenteras spelar det ingen större roll, eftersom man tror oberoende av bevis för eller emot).

”Man kan inte veta om Gud finns – därför tror jag”

Vet du om enhörningar inte existerar?

Vet du om pysslingar inte existerar?

Vet du om drakar inte existerar?

Du kan förmodligen inte veta om dessa varelser finns, men du väljer troligtvis inte att tro på dem ändå. Men de flesta människor ”vet” att det inte finns några enhörningar. Och när man i det fallet pratar om vetande handlar det inte om ett hundraprocentigt belägg för deras icke-existens i en kognitiv tro.

I stället handlar det om ett språk som är bundet till vardagen. Jag säger emellanåt att jag vet att det inte finns enhörningar. Men om vi ska prata strikt epistemologi (kunskapsteori) så är saken den att jag inte alls vet det. Det handlar dock om två olika språk (vardagsspråk och filosofiskt språk) som man måste vara medveten om.

Varför jag säger att jag ”vet” att enhörningar inte existerar är ju, som du förmodligen redan vet, att vi genom sagoböcker konstruerar mängder med låtsatsväsen hela tiden och det vore en omöjlighet att tro på allt som går att påstå. Dessutom vet vi mer om hur hjärnan fungerar och vilka psykologiska effekter som kan bedra oss, som till exempel att människan tolkar in mönster i slumpen trots att det saknas mönster.

När du säger att du vet att enhörningar inte existerar gör du förmodligen det med mycket av denna bakgrundskunskap. Du stämmer av påståendet om enhörningar med allt du känner till sedan tidigare och kommer fram till slutsatsen: ”Nej, det finns nog inga enhörningar. Ingen har hittat ett skelett eller tagit någon bild av en enhörning, så det finns just nu inget berättigande att tro på dem. Men om det dyker upp skelett, så ändrar jag mig.”

”Ateism är också ett försanthållande”

Det här citatet brukar klassas som ett sätt att säga att om man tror på Gud så försanthåller man att Gud existerar. Således, om man inte tror att Gud existerar, försanthåller man inte påståendet att Gud inte finns? Inte nödvändigtvis.

Tror att Gud existerar: Teist.

Tror att Gud inte existerar: Ateist.

Avfärdar Guds-begreppet helt och hållet: Ateist.

Bryr sig inte: Ateist.

Kort och gott: Ateism är allt annat än en tro på en Gud, inklusive påståendet ”jag vet inte”. Det kan vara ett försanthållande (”Gud finns absolut inte”) men det behöver inte vara det (”Jag avfärdar det Gudsbegreppet som du presenterar”).

”Ateism är en livsåskådning/religion”

Nej, det är ett ställningstagande i en enda fråga och ingenting mer. Man säger helt enkelt att man inte tror på gudar. Buddhister är som regel ateister men deras livsåskådning är buddhism och ingenting annat. Det finns inga doktriner eller dogmer att rätta sig efter inom ateism. Det enda ateister är överens om är att de avfärdar påståendet ”Gud finns”. Det brukar ofta blandas ihop med humanism, och det är en livsåskådning. Men alla ateister är inte heller humanister.

”Om man tror på Gud är man religiös”

Det är också värt att poängtera att ateism och teism inte säger något om man är religiös eller ej (även om de ofta går hand i hand). Buddhister är religiösa, men fortfarande ateister. Likaså finns det de som inte är religiösa men ändå tror på någon form av ”högre väsen” som de ofta ikläder begreppet Gud, utan att identifiera sig med någon religion.

Och apropå gudar i plural. Common Sense Atheism har satt ihop en lista med över 2 800 gudar (även God Checker har kartlagt över 3 000 gudar och övernaturliga väsen). De flesta religiösa människor jag känner är ateister till 2 799 av dessa gudar, men har valt att lämna kvar en gud. Varför då? När du som teist förstår varför du förkastar dessa 2 799 gudar så förstår du samtidigt varför jag som ateist förkastar din gud.