in Mediekritik, Vetenskap

Liza Marklund smyger in fiktion i sin journalistik

Liza Marklund är duktig på fiktion. Så duktig att det smyger in i hennes så kallade journalistik. Hon skriver om vitaminpiller, konspirationer om elallergi och boken ”Gömda”. Man kan tro att hon skriver journalistiskt. Men det är science fiction på ren svenska.

Det finns mycket att säga om Marklund. En ansenlig mängd kan sammanfattas med ordet villfarelser.

Marklund om elallergi

Tar vi elallergi, som inte existerar, har hon hittat på att myndigheterna försöker mörka farorna med elektromagnetiska fält. Hon citerar selektivt ur lagstiftningen så att det passar hennes vanföreställningar. Det är en konspiration som hela Sverige är involverad i.

Spänning inget för Liza Marklund:

Nu är hon tillbaka med en konspiration som tagen direkt ur en deckarförfattarinnas fantasi. Hon menar nämligen att myndigheterna utsätter oss för ett gigantiskt experiment genom favoriserandet av potentiellt farliga lågenergilampor. Enligt Marklund skapar lågenergilamporna störningar och elektromagnetiska fält på elnätet. Och detta kan bli en potentiell katastrof för människors hälsa.

Marklund om vitaminpiller

Tar vi vitaminpiller så visar hon sig inte ens läskunnig av vetenskaplig litteratur. Hon hittar på ännu mer och väljer ut ord som hon inte försår och försöker sedan argumentera utifrån sin ignorans. Resultatet är således rappakalja.

Liza Marklund om vitaminpiller:

Marklund börjar med att anklaga medierna för att “inte själva kontrollera fakta“, för att sedan gå vidare med att berätta hur det “ligger till“.

Hennes första kritik mot studien lyder:

Vitamin A är överhuvudtaget inte en antioxidant. Frågan är varför forskarna valde att kalla den det. Är det för att man vet att överdoser av vitamin A faktiskt kan vara farliga, särskilt för storrökare? Eller vet de inte skillnaden på vitaminer och antioxidanter?

Är inte Vitamin A en antioxidant? Visst är den det.

Marklund om ”Mia – Sanningen om Gömda”

Nya anklagelser mot Marklund:

Snart släpps boken ”Mia – Sanningen om Gömda”, av journalisten Monica Antonsson, där författaren Liza Marklund anklagas för att bygga sin bästsäljare ”Gömda” på en bluff. ”Gömda” har marknadsförts som en sann historia om en kvinna. Mia Eriksson, på flykt undan sin våldsamma före detta sambo. Till slut tvingas hon lämna Sverige med sin nya familj. Monica Antonsson berättar en helt annan historia och hävdar att ”Gömda” i själva verket bygger på en rad grava felaktigheter.

Marklund håller käft och vägrar ställa upp i debattprogram i SVT. Efter ett tag kommer i stället en debattartikel på Newsmill: Fakta och lögner om ”Gömda” och ”Asyl”. Där degraderar hon begreppet ”sanning” till en ”olycklig” formulering och menar att boken snarare är baserad på en sann historia. Antingen är boken sann eller så är den det inte. Att basera en bok på sanna händelser innebär inte att slutresultatet blir sanningsenligt. Det är fortfarande fiktion.

Fast Marklund intygade 2004 i en chat med Aftonbladet att allt i boken var sant, upplyser Tankebrott:

Liza Marklund säger: Ingenting är påhittat, vare sig i Gömda eller Asyl. Inga händelser är flyttade (annat än i nödfall, för att dölja de hotade människornas identiteter). Däremot har vi tagit bort ganska mycket, förtigit både människor och händelser som varit otroligt viktiga för Mia. Ingenting är gjort mer dramatiskt än det var (det har inte behövts).

När sanningen väl uppdagas fyra år senare så är det förstås en annan ton.

Marklund om stiftelsen Trossen

”Liza Marklund förstörde mitt liv”.

På måndag kommer Elisabeth Hermon ut med boken Vingklippt – den sanna historien om stiftelsen Paradiset. Där berättar hon historien om hur hennes liv slogs i spillror av en artikelserie i Expressen, skriven av den i dag välkända journalisten Liza Marklund. Elisabeth Hermon är kvinnan som drev stiftelsen Trossen – en stiftelse som av Marklund anklagats för att vara bluff och lurendrejeri.

Det var för 16 år sedan – men Liza Marklund har fortsatt använda historien i böcker som Asyl och Paradiset och hon fortsätter, bland annat i veckans Medierna, att hävda att hennes anklagelser från artiklarna är sanna.

Elisabeth Hermon säger att så gott som inget i Expressens artiklar stämde. Och den omfattande utredning som polis och åklagare satte igång i samband med att artiklarna publicerades lades ner – utredningen ger ”inte belägg för att Elisabeth Lönnberg-Hermon förfarit bedrägligt med sin verksamhet i stiftelsen Trossen”, skriver chefsåklagare Claes Edlund. Skattemyndigheterna kontrollerade dessutom räkenskaperna i stiftelsen och konstaterade att den var välskött.

Medierna har tittat närmare på fallet och berättar Elisabeth Hermons historia – och Liza Marklund ger sin syn på saken.

Elisabeth Hermon skriver i en debattartikel på Newsmill hur hennes liv förstörts genom Marklunds teorier.

Så ödelade Marklunds artiklar mitt liv:

Marklunds artikelserie i Expressen och publiceringen av Gömda och Asyl raserade allt för mig. Jag polisanmäldes och anklagades för att ha lurat kommuner över hela landet på många miljoner. Många blev alltmer övertygade om att Liza Marklunds artikelserie var sann. Det hjälpte inte att den polisutredning som följde friade mig på alla punkter. Det skriver Elisabeth Hermon, fd föreståndare på Trossen som hjälpte våldsutsatta kvinnor.

Kritik mot Marklund

Paul Ronge kritiserar Marklund:

”Jag är besviken på medier och journalister” skriver Dagens Media:

Pr-konsulten Paul Ronge ger sig in i bråket om Liza Marklunds bok ”Gömda”. ”Medierna håller Liza Marklund om ryggen”, säger Ronge, som också tycker att Marklund bör be om ursäkt.

Tre manliga debattskribenter kritiserar Marklund. Hanne Kjöller gör sitt bästa på DN för att försvara Marklund och ändra debattens fokus till en genusfråga. Det är bara avundsjuka män som ligger bakom mediedrevet, är hennes budskap. Liza Marklund försvarar sig också.

Om man kallar en bok för ”en sann historia” bör den rimligtvis vara just det. Det är ingen genusfråga. Det är en fråga om intellektuell ärlighet. Ta ifrån Marklund pennan som krönikör och låt henne skriva fiktion. Det är det uppenbarligen bara det hon behärskar.

Gillade du artikeln?
Få senaste artiklarna direkt i din inkorg. Jag skickar aldrig spam.

Skriv en kommentar

Comment

  1. Nu är jag absolut ingen vän av Liza Marklund, men att utrycka sig som att elallergi inte finns är ju bara arrogant. Den typen av konstaterande måste ju vara kul att höra för en person som har just dessa problem, jag mer skulle välja ord som omdiskuterad diagnos. Mig veterligen kan vi människor vara överkänsliga mot allt och jag känner tex en person med progressiv MS som har blivit överkänslig mot en massa saker inklusive trådlösa stationära telefoner. Sen vet jag inget om konspirationer men jag är ganska säker på att en liten grupp som inte tål el skulle bli rejält överkörda av en nutid som är helt beroende av el. Det är nog det sista någon av oss vill vara överkänslig mot och tyvärr när diagnosen dök upp så förutspådde jag utvecklingen i uppfattning av diagnosen.

  2. Jag vill bara påpeka att jag inte vet vad Liza pratar om gällande lågenergi-lampor och ännu mindre när det gäller antioxidanter som hon verkar tro inte kan vara vitaminer, trossen historien vet jag för lite om men man bör ha mkt kött på benen om man gör sådana anklagelser som hon gjorde. Vilket hon inte verkade ha.

  3. att utrycka sig som att elallergi inte finns är ju bara arrogant. Den typen av konstaterande måste ju vara kul att höra för en person som har just dessa problem,

    Det är säkert väldigt kränkande, ledsamt och tragiskt för någon att höra att deras egna föreställningar om vad som orsakar besvären vederläggs av forskare som studerar saken. Men graden av kränkthet gör inte föreställningen om elallergins orsak och verkan mer vederhäftig.

    Därmed inte sagt att besvären inte är verkliga. Det är de uppenbarligen. Men att utifrån besvär sluta sig till att det är el som är orsaken är befängt när dessa problem bara uppstår när de känner till om de är i närheten av el.

    jag mer skulle välja ord som omdiskuterad diagnos

    Omdiskuterad av vem? Olika hemsidor och syföreningar? Det som är omdiskuterat torde vara vilken psykologisk mekanism som ger upphov till dessa föreställningar.

    Så här står det exempelvis i en hyffsat ny studie:

    Results showed that IEI-EMF participants reported lower levels of well-being during real compared to sham exposure during open provocation, but not during double-blind trials. Additionally, participants reported lower levels of well-being during high compared to low load trials and this did not interact with radiofrequency-EMF exposure. These findings are consistent with a growing body of literature indicating there is no causal relationship between short-term exposure to EMFs and subjective well-being in members of the public whether or not they report perceived sensitivity to EMFs.

    Eller sammanfattningen av Världshälsoorganisationen WHO:

    EHS has no clear diagnostic criteria and there is no scientific basis to link EHS symptoms to EMF exposure. Further, EHS is not a medical diagnosis, nor is it clear that it represents a single medical problem.

    ”Elallergi” (inom citationstecken!) är med andra ord inte omdiskuterat bland de som undersöker hur de faktiskt förhåller sig.