in Religion, Vetenskap

100 % vetenskapligt bevis för kunskapsbrist

Detta är en kopia av min debattartikel på Newsmill, 100 % vetenskapligt bevis för kunskapsbrist, där filosofen Roland Poirier Martinsson hävdar sig ha ett vetenskapligt bevis för Guds existens. Läs mer.

Hur kan det komma sig att välutbildade människor fortfarande lockas av imaginära judiska låtsaskompisar och telepatiskt försöker säga att man accepterar dem som sin härskare? Skeptikern Peter Dahlgren totalsågar filosofen Roland Poirier Martinssons argumentation om vetenskapliga bevis för Guds existens.

Filosofen Roland Poirier Martinsson kommer med en mastodontartikel på 22 000 tecken som namedroppar kända vetenskapsmäns åsikter för att ge bäring åt sin annars slumriga argumentation.

Med en mängd fallasier och logiska felslut lyckas han komma fram till sin på förhand givna ståndpunkt: Gud existerar. Eller åtminstone en skapare. Skaparen finns eftersom vi inte vet hur universum kom till. Alla spekulationer är tillåtna, men den automatiska vinnaren är den kristna guden. Antingen är det sant eller så måste du förkasta all vetenskap, är budskapet som fabulerats fram av Martinsson.

Man kan också spekulera i hur en polsk hantverkare snöt ut universum ur sin vänstra näsborre. Det är dock föga att betrakta som vetenskapligt evidens, lika lite som en 2 000-årig indoktrinering á la kristendom är ett bevis för något annat än just sagda hjärntvätt.

Men låt oss titta på vad Martinsson anger som ”vetenskapliga” bevis. Vi kan ju förutsätta att han menar publicerad vetenskap i en välrenommerad publikation. Men det vore att förutsätta för mycket. Martinsson väljer i stället att bland annat nämna kolatomens egenskaper som ett vetenskapligt bevis för en skapare. Eftersom kolatomen inte omvandlas till syre bara sådär, är det ett tecken på att den är gjord för att vara som den är. Ergo, Gud finns. Jag skulle snarare kalla det en cirkulär absurditet.

Martinsson menar vidare att naturen verkar ordnad med en tanke. Att den inte är slumpmässig. Men låt oss då betrakta ordet slump. Slump betyder oförutsägbarhet. Något som inte går att förutsäga är därmed lämnat åt slumpen. Om man däremot kan förutsäga något, låt oss ta gravitation som exempel, så innebär inte det att motsatsen till slumpen är intelligens eller tanke. Det är helt enkelt att välja ut slump och tanke som de enda ståndpunkterna utan att betrakta förutsägbara och naturliga processer som ligger däremellan (bland annat naturlagar).

Martinsson menar också att big bang kunde leda till vad som helst, men ledde till vårt nuvarande universum. Och vårt universum är ”utomordentligt välkalibrerat” tycker Martinsson, vilket han anser inte vetenskapligt går att förklara. Det är klart att Martinssons subjektiva tyckanden om ett universa inte går att förklara vetenskapligt.

Det är däremot sant att vi inte vet vad som föregick big bang. Det är kanske till och med omöjligt att veta. Men att utifrån fullständig okunskap komma till konklusionen att ”Gud gjorde det” är knappast speciellt insiktsfullt eller vetenskapligt. Det är som att säga att vi inte har en aning om vem som mördade Palme, men vi åker till Storgatan 53 B och griper Gösta Eriksson för dådet. Beviset för att Gud skapade allt är att vi inte vet hur allt kom till. Alltså gjorde Gud det. Är det ett vetenskapligt bevis?

Ett ytterligare försök till argument som Martinsson framför är att man måste acceptera en skapare eller förneka vetenskapen. Något mer enfaldigt var det längesedan jag hörde. Inte nog med att det återigen är ett falskt dilemma, att framställa två alternativ utav många som de enda möjliga, det är också ett sätt att implicit säga att det är Gud som måste ha gjort det (bland alla andra hundratals gudar).

Det är religiöst önsketänkande där vetenskapens tillkortakommanden attribueras till den kristna guden. Judar, muslimer, hinduer och alla andra religioner med små lokala, specialiserade gudar får känna sig marginaliserade för den kristna doktrinen. One size fits all. Men alla religioner tycker förstås att de har rätt i sina föreställningar. Samtidigt. Det finns dock en betydligt sannolikare möjlighet att alla har fel.

”Om smällen varit något svagare skulle all materia snart ha återvänt till gravitationens centrum. Om universum expanderat med något större kraft skulle stjärnorna aldrig ha bildats. Enligt Stephen Hawking, innehavaren av samma professur vid Cambridge som en gång Sir Isaac Newton, skulle universum ha kollapsat i dag om expansionshastigheten en sekund efter den stora smällen varit 1/100 000 000 000 000 000 lägre än den faktiska. Fysikern Richard Morris har räknat ut att universum skulle ha dött inom 30 000 år om expansionshastigheten varit 1/1 000 000 lägre än vad som var fallet.” skriver Martinsson.

Och så fortsätter Martinsson att beräkna sannolikhet för en mängd fenomen, allt utifrån den underliggande undertexten att det är alldeles för osannolika siffror, alltså gjorde Gud det! Detta tycks vara det mest överväldigande ”vetenskapliga” bevisen som han lyckas hitta på.

Sannolikheten att en boll ska falla omedelbart ned mot marken är nästan oändligt osannolik. Av alla tänkbara riktningar bollen kan färdas åt, så färdas den nedåt. Om vi skulle sätta en siffra på denna sannolikhet att färdas i en specifik riktning kan vi inte dra någon annan slutsats att det är frågan om ett intelligent fallande.

Alla konfigurationer är mer eller mindre osannolika. Hur som helst så måste en konfiguration upprätthållas i ett visst läge (det som Martinsson väljer att kalla ”målet”). Därför är dylika sannolikhetskalkyler fullständigt meningslösa.

Om du spelar bridge och delar ut 13 kort – vad är då oddsen för att få alla kort i samma färg? Det är ungefär 1 chans på 159 miljarder. Så vad säger detta oss, att det är för osannolikt att få samma färger i ett enda giv? Men vad är då sannolikheten för att få en helt annan slumpmässig hand? Precis lika stor.

Problemet är att man ser på universum som det är just nu. Som ett mål. Som slutstationen. Men så är självklart inte fallet. Allt man gör är att räkna ut sannolikheten för ett specifikt läge, och sedan postulera en stor siffra som ett argument för sin vid tillfället påhittade skapare. ”Det är för osannolikt att det hände – så X måste ha gjort det!” där X representerar din religiösa övertygelse vid skrivtillfället.

Det är förstås lika sannolikt att Oden, Shiva, Apollo, Vishnu, Jahve, Allah eller Flygande spaghettimonstret gjorde det. Eller Gösta Eriksson. Eller en polsk hantverkare. Men återigen – det är större sannolikhet att alla dessa är fel.

Varför skrattar folk åt kreationister? Bara kreationister undgår att förstå varför.

Gillade du artikeln?
Få senaste artiklarna direkt i din inkorg. Jag skickar aldrig spam.

Skriv en kommentar

Comment

tolv + 9 =

Webmentions

  • Här är det vetenskapliga beviset för Gud. Inte. - Opponent.se

    […] finns även här på bloggen. Taggar: Gud, kunskapsbrist, Roland Poirier […]